förtröstar.
Jag förströstar på dig.litar.
Du vill mig bara gott.
Det har du alltid velat.
Det kommer du alltid vilja.
Du ser allt genom ett större perspektiv
För dig är inget omöjligt.
Jag i talar mig inte
Jag tror.litar.förtröstar
Du kommer fixa allt.
Jag står till ditt förfogande
Om jag än vandrar i dödskuggans dal
fruktar jag inget ont
för du är med mig.
Det är tillsammans med dig
som jag väljer att vandrar med genom livet.
Du är mina fötters lykta
ett ljus på min stig
ge mig i mina händer det som där bör vara.
ge mig i mina händer det som där bör vara.
ge mig i mina händer det som där bör vara.
led mig. led mig. led mig
Du vill mig bara gott.
Det har du alltid velat.
Det kommer du alltid vilja.
Du ser allt genom ett större perspektiv
För dig är inget omöjligt.
Jag i talar mig inte
Jag tror.litar.förtröstar
Du kommer fixa allt.
Jag står till ditt förfogande
Om jag än vandrar i dödskuggans dal
fruktar jag inget ont
för du är med mig.
Det är tillsammans med dig
som jag väljer att vandrar med genom livet.
Du är mina fötters lykta
ett ljus på min stig
ge mig i mina händer det som där bör vara.
ge mig i mina händer det som där bör vara.
ge mig i mina händer det som där bör vara.
led mig. led mig. led mig
dansa med mig.
Tät intill, feminint och maskulint, vaden mot låret, klackar, med ett utsträckt ben. på tå, handen tryckt mot midjan med eld i blickarna. Passionen brinner i varje steg. desire.attraktion.tango.tango.tango.
Åtrå med stil och precission. Man är ett med rythmen.musiken.varandra.
Take the lead, take my hand. Så dansar vi. Med stil, med passion.
Det är spännande att få byta stad, men jag kan verkligen inte se de roliga med att ha INGET klart. Jag längtar tills den natten då jag kan lägga huvudet på kudden, utan att sucka, utan att hjärtat pumpar ett extra slag för oron för allt som skall ordna sig. Klart det ordnar sig. men tänk om. vill så gärna byta stad.
Jag ber att det skall lösa sig.
Och jag ber att du skall bli frisk.
här är jag.
hitta mig så jag kan finna dig, så vi kan börja gå tillsammans.
gå vidare. åldras hand i hand,
Let's grow old together.
kan man krama verkligheten så hårt att den går sönder?
Det är smärtsamt tragiskt när det desktruktiva tär ner mina vänner, mina nära, min omgivning, mitt folk. Att se hur de faller och brottas i leran. Leran som satt sig som blodproppar i deras hjärtan. Som smutsar ner dom och blir en ständig påminnelse på att livet kan vara ett helvete. Dom kämpar för att överleva, för att se solen gå upp och för att känna att menningen med livet är menningen med livet. Dom jagar efter rent vatten att fylla sina uttorkade kroppar med, vatten att rena sina kroppar med. Att svätta rent dom variga såren, dom blodiga handlederna. Varför kämpar dom, varför inte bara låta leran fylla lungorna och blodet rinna. Dom kämpar på grund av kärleken. Att älska och att bli älskad.
Det ger varje människa en anledning att le, om så bara ett snett, tveksamt leende, det ger varje människa en glimt om att hoppet ännu inte är hopplöst. Det ger människan en stark arm. Det ger människan en vilja.
jag ber för de som skadar sig själva
jag ber för dem som brottas i leran
jag ber för dom som springer utan att komma undan
jag ber för dem som famlar utan att hitta fast mark.
Ibland måste man nå djupet för att komma upp.
Ibland måste man känna för att förstå.
Ibland måste man låta sig falla för att kunna resa igen.
Känna, in i benmärgen så man kan släppa taget, gå vidare.
Without you, life's a song with no end
without you, it's like having a heart that wount melt
without you, we're just actors on a stage
like a child hwo's lost his way
wouldent be here today, without you
Without you, life's a wound that wount heal
without you, nothing in this world is for real
without you, we're just actors on a stage
like a child hwo's lost his way
wouldent be here today, without you
Vi tar oss igenom, ge inte upp. Vi tar oss igenom. Ge inte upp, vi tar oss igenom.
Ge inte upp
Ge inte upp
Ge inte upp
ge
inte
upp
Låt mig skriva en klyscha, jag skriver den, för klyschor grundar sig på erfarenheter av sanning.
Du är inte ensam. Han är större än din oro, smärta, hopplöshet.
Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten.
Let him lead the way.
kom vi går. går vidare.
Spela för mig!
Spela för mig de som dina fingrar vill.
Låt dem smeka strängarna på sitt egna vis.
Bry dig inte om vad folk säger, jag vill lyssna.
Låt oss gömma oss i en värld av konst och musik
Allt som är vackert, kärlek.
Spela för mig, nått som kommer från Nu.
Låt inget hindra dig från att sjunga ut.
Bry dig inte om vad folk säger, jag vill lyssna
Jag vill svepas in i en värld som är sin egen.
En bubbla av verkligheten.
Spela för mig nu när solen går upp
När dagen börjar innan allting vaknar
Jag vill se igenom verkligheten
så att jag bara ser det som är äkta och värt.
Spela för mig, jag skall lyssna.
Vi bryr oss inte om vad folk säger.
Spela bara, dom kommer att lyssna.
Låt dem smeka strängarna på sitt egna vis.
Bry dig inte om vad folk säger, jag vill lyssna.
Låt oss gömma oss i en värld av konst och musik
Allt som är vackert, kärlek.
Spela för mig, nått som kommer från Nu.
Låt inget hindra dig från att sjunga ut.
Bry dig inte om vad folk säger, jag vill lyssna
Jag vill svepas in i en värld som är sin egen.
En bubbla av verkligheten.
Spela för mig nu när solen går upp
När dagen börjar innan allting vaknar
Jag vill se igenom verkligheten
så att jag bara ser det som är äkta och värt.
Spela för mig, jag skall lyssna.
Vi bryr oss inte om vad folk säger.
Spela bara, dom kommer att lyssna.
Felaktighet
Att göra det som anses vara fel, eller det som är fel, det som kan bli fel. Känns sundare att göra när ingen ser, ensam.
För i offentlighet eller inför människor, vänner, okända så kanske de (omkring) känner sig stötta, att man gör fel, är ansvarslöst. Eller så tycker folk inget.. (kan man nånsing inte tycka nått??) Saken är den att när man gör fel saker ensam, när man misslyckas med nått eget som bara påverkar mig..om jag är ensam så skadas ingen annan än en själv, när man gör fel ensam behöver ingen annan påverkas än en själv.
Men gör man inte misstag inför andra så slutar dom tillslut kännas. Dom äter upp oss och gör oss vana, kanske till och med likgiltiga. Vi blir vana att slå oss själva i ansiktet. Alltid bättre att slå sig själv lite på fingrarna än att låta nån annan bitchslappa en. så kan ja känna ibland.
Men det är bra att misslyckas, det är bra att göra fel. Varför? Därför!
När vi misslyckas lär vi oss. Vi vill behålla vår stolthet och då reser vi oss och gör rätt för oss. Jag önskar i alla fall att det kunde vara så.
Var vill jag komma?
Har ingen aning. Jag bara bloggar.
För i offentlighet eller inför människor, vänner, okända så kanske de (omkring) känner sig stötta, att man gör fel, är ansvarslöst. Eller så tycker folk inget.. (kan man nånsing inte tycka nått??) Saken är den att när man gör fel saker ensam, när man misslyckas med nått eget som bara påverkar mig..om jag är ensam så skadas ingen annan än en själv, när man gör fel ensam behöver ingen annan påverkas än en själv.
Men gör man inte misstag inför andra så slutar dom tillslut kännas. Dom äter upp oss och gör oss vana, kanske till och med likgiltiga. Vi blir vana att slå oss själva i ansiktet. Alltid bättre att slå sig själv lite på fingrarna än att låta nån annan bitchslappa en. så kan ja känna ibland.
Men det är bra att misslyckas, det är bra att göra fel. Varför? Därför!
När vi misslyckas lär vi oss. Vi vill behålla vår stolthet och då reser vi oss och gör rätt för oss. Jag önskar i alla fall att det kunde vara så.
Var vill jag komma?
Har ingen aning. Jag bara bloggar.
Jag drömmer...
Jag drömmer om att få stå på en scen, att hålla en microfon nära min mun och sjunga. Sjunga från djupet av hjärtat. Att tillsammans med bandet skapa en känsla, lycka på höga höjder. Mitt i natten vill jag stå där i de färg glada strålkastarna, att låta musiken klinga ut över ett hav av människor som i mörkret står och trycker mot varandra och lyssnar. Vi spelar och dom lyssnar, rör sig i takt, stampar med foten och känner musiken.
Jag drömmer om att få stå i ett tomt rum, med vaderade väggar och en mic. En mic, till för att ta upp min sång. Jag skall låta vatten rinna ner för min hals och smeka mina stämband samtidigt som jag stampar foten till introt, sen skall jag ta ton. I harmoni med taktslagen och och gitarrens riff och pianots toner skall min sång fullborda sången. Tillsammans skapar vi.
Jag drömmer om att skapa, att låta de skrivna sångerna bli hörda, spridda och älskade. Jag drömmer om att åka från plats till plats och låta sångerna svepa med alla som hör! Svepa med dom på höga höjder. Att göra mina sånger till deras!
Jag drömmer, för de känns omöjligt. Det är som en dröm är. Bara en dröm!
Rapport. vol 2
Jag vaknade imorse. Blundade igen och gömde mitt huvud i kudden.
Jag lät håret falla över hela mitt ansikte och somnade om.
Jag somnade bort från tanken att lyfta telefonen och ringa massa nödvändiga samtal.
Magen slog en knut på sig själv och hela mitt jag viskade att jag inte måste.
Men efter att telefonen ringt och väckt mig en gång för mycket satte jag mig upp och lämnade min säng.
Jag måste.
Halva min dag tillbringades med denna förbannade pryl vi kallar bra kommunikation, telefonen. Slog nummer efter nummer med riktnummer 018.
Jag skall nämligen byta stad, snart. väldigt snart. för snart. Skall åka tillbaka till mina barnsbens stad. Skall studera om livets menning. Att jag skall studera är det enda jag har klart..ehh..magen har knutit sig alldeles för länge så jag började bena ut mig själv och ringa. Med pulsen i högsta värde och med en lapp med stödord...
ton,ton,ton.
Hallå?
När väl nån svarar på andra sidan pladdrar jag på. Men aahh..att slå nummret och vänta tills signalerna ersätts av ett hallå. Phu. Jag gjorde det!
Kvällen har jag tillbringat med en av mina största passioner. (och jag lovar er, det är INTE fotboll) En passion som tar mig till en annan dimension en annan verklighet. Den får pulsen att öka, den får allt annat att försvinna. Min passionen talar ett helt annat språk.
Dans.
(alltså inte fotboll)
Tyvärr var jag korkad nog att inte äta ordenligt idag och på grund av det och att jag inte tränat ordentligt på ett halvår blev jag matt fort, för fort! Men jag dansade och tittade när andra dansade. Stod på händer sprang på golvet, sixsteppa, kick,kick, freeze, slipa steg. En dag kanske jag kan battla dig. Battla dig så fett. Knäcka dig så fett. Sjukt fett.
Äsch det där spelar ingen roll för mig. Knäck mig om du vill. Bara jag får dansa.Nöjd.
- Är det de lätta frågorna som bär det svåra svaren.
Eller är det de svåra frågorna som bär de enkla?
rapport.
-jourhavande kompis socialförvaltningen uppsala.namwan
Precis som jag sa (visserligen skrev jag) så satte jag mig ensam i bilen när morgonen hade grytt och backade ut från vårt hus. Lagom sömndrucken tuffar jag längst med skog, träd, fält och fåglar. Bort från de tunga avgaserna, bilköerna och stadspulsen.
Jag har varit tyst idag. Så skönt. Inte behövt prata med någon. (förutom när de ringde några ggr..) För det har inte varit någon med mig på fleeera timmar. Jag fick tid att titta utan att lära mig nått, jag fick tid att tänka utan att grubbla, jag fick tid att känna och bara va. Vinden har varit ljummen och varm och mina fötter har varit bara. Jag ville inte lämna det röda huset med de vita knutarna (asså inte knutar i rep utan de kallas så på hus..typ kanterna). Jag ville stanna, för första gången va fjortisjibbs.Jag.Måste.Vara.Med.överallt.och.får.inte.missa.nått.inte.va.i.skogen.måste.ha.en.kompis.med.
jag.är.stadsbo.alltid. inte med mig till stugan. Jag ville stanna med svalorna, med gräset, skogen och dasset och och..tystnaden. Jag blev lugn. Och utan att sortera så gjorde lugnet mig samlad.
Imorgon skall jag ta tag i allt de där jag sprungit från.
Telefonen jag inte velat lyfta (har telefonfobi) för att ringa runt om jobb. Jaga lägenhet. Lösa praktiska bubblor som jag bara önskat skulle fortsätta flyga ovanför mitt huvud butan att spricka. om jag bara ignorerar dem. Men nej. Man måste ta tag i sitt liv. Man måste spräcka hål på bubblan av lathet och självömkan och forma sitt liv. Man måste ta ansvar för det och göra något åt sin situation. Så är det. Och det en ganska upplyftande tanke att det är jag och endast jag som formar mitt liv. Även om många kan påverka mitt liv och mina val så är det endast jag som väljer hur jag vill forma mitt liv! Fantastiskt.
Det är skönt att va ensam.
En tanke.
Både de bra och de dåliga erfarenheterna är posetiva. Om man låter sig lära sig mer om livet utav dem!
Låt varje erfarenhet bli till en bra erfarenhet. Oavsett erfarenhetens karaktär!
Precis som jag sa (visserligen skrev jag) så satte jag mig ensam i bilen när morgonen hade grytt och backade ut från vårt hus. Lagom sömndrucken tuffar jag längst med skog, träd, fält och fåglar. Bort från de tunga avgaserna, bilköerna och stadspulsen.
Jag har varit tyst idag. Så skönt. Inte behövt prata med någon. (förutom när de ringde några ggr..) För det har inte varit någon med mig på fleeera timmar. Jag fick tid att titta utan att lära mig nått, jag fick tid att tänka utan att grubbla, jag fick tid att känna och bara va. Vinden har varit ljummen och varm och mina fötter har varit bara. Jag ville inte lämna det röda huset med de vita knutarna (asså inte knutar i rep utan de kallas så på hus..typ kanterna). Jag ville stanna, för första gången va fjortisjibbs.Jag.Måste.Vara.Med.överallt.och.får.inte.missa.nått.inte.va.i.skogen.måste.ha.en.kompis.med.
jag.är.stadsbo.alltid. inte med mig till stugan. Jag ville stanna med svalorna, med gräset, skogen och dasset och och..tystnaden. Jag blev lugn. Och utan att sortera så gjorde lugnet mig samlad.
Imorgon skall jag ta tag i allt de där jag sprungit från.
Telefonen jag inte velat lyfta (har telefonfobi) för att ringa runt om jobb. Jaga lägenhet. Lösa praktiska bubblor som jag bara önskat skulle fortsätta flyga ovanför mitt huvud butan att spricka. om jag bara ignorerar dem. Men nej. Man måste ta tag i sitt liv. Man måste spräcka hål på bubblan av lathet och självömkan och forma sitt liv. Man måste ta ansvar för det och göra något åt sin situation. Så är det. Och det en ganska upplyftande tanke att det är jag och endast jag som formar mitt liv. Även om många kan påverka mitt liv och mina val så är det endast jag som väljer hur jag vill forma mitt liv! Fantastiskt.
Det är skönt att va ensam.
En tanke.
Både de bra och de dåliga erfarenheterna är posetiva. Om man låter sig lära sig mer om livet utav dem!
Låt varje erfarenhet bli till en bra erfarenhet. Oavsett erfarenhetens karaktär!
den valda ensamheten
Imorgon när solen går upp skall jag sätta mig i min silvriga bil. Jag skall sätta mig ensam och backa ut från vår uppfart för att köra iväg. ensam.
Imorgon väljer jag att ta några timmar för mig själv i ensamhet, eftertanke med mig själv och min skapare. Jag skall köra mig själv till vår sommarstuga bortom Göteborg, och där mitt ute i skogen med vattnet vid min sida och gräset under mina tår skall jag lyssna på mig själv, lyssna på min oro, lyssna till min stress, och lyssna till mina drömmar, lyssna på min utveckling och mina upplevelser och framför allt lyssna till min skapare.
Jag skall låta min stad vandra upp och ner längst avenyn utan att titta på den, eller ta steg vid deras sida.
Jag skall låta uteserveringarna fyllas utan att jag känner att jag missar nått. Jag skall låta andra jobba för sitt leverne, jag skall låta bilarna köra och låta livet omkring mig fortsätta.
Imorgon går mitt liv till ensamheten. Den valda ensamheten.
När jag var en liten flicka så trodde jag att det bodde en gubbe i min mage. En gubbe som tog emot all min mat genom olika hål som ledde till magen där han bodde. Jag trodde att gubben fick ner maten i skottkärror som han sedan sorterade ut till olika delar av kroppen.
På senaste har det kommit in mycket tankar och upplevelser till mitt medvetande och till mitt liv. Och jag ahr inte haft en chans att sortera och rensa för jag har gått på händerna. Jag trodde jag hade hittat ett nytt roligare sätt att gå på, leva på. Det va inte så stor skillnad. Men jag börjar känna att det blir för mycket blod i hjärnan och allt känns upp och ner. Måste få ner fötterna på jorden.
Vad vill jag använda min tid till?
Lägger jag min tid på rätt saker?
Livet är För kort för att inte levas!
Jag skall sortera. Jag skall fylla mig med vision och lugn. I den valda ensamheten.
Jag har somnat. Väck mig. Jag går vidare.
Jag minns när vi var små. Fy vad vi hade kul då. Vi hade en glad barndom allihop. Jag är tacksam för att fått dela livet med så mycket fina människor. Vi var små en gång i en lekfull vardag. Vi är större nu. Leken är inte slut. Den är bara lite mer medveten. Vi har vår historia, låt oss skapa en framtid!ord blaha direkt från känslan.
Jag är trött.
Men solen lyser ändå. Solen lyser ivrigt, för solen är inne, cool och hipp. Det är solens tid på året. Och så klart passar den på att visa sina bästa sidor.
Idag avundas jag alla bra bloggare, skrivare och poeter. Finns så många som vet hur tankar och ord skall läggas fram. Inte för att folk i första hand skall förstå utan för att de lyckas få läsarna att uppleva och känna orden. Människor som kan sätta de rätta orden på känslorna, tankarna och tillvaron. Skrivarna som får sina läsare att nicka instämmande med huvudena. Skrivarna som får läsarnas kanaler att fyllas med salta tårar. Skrivarna som får läsarna att fnissa. man förstår, man vet, man lever likt en medmänniska.
Jag avundas dom vackra som vänder blickar på stan. Personerna som ger sin omgivning en anledning att le. Personerna som ger sin omgivning ett varmt hjärta. Personerna ger sin omgivning ett lyssnade öra. Personerna som omgivningen vill omge sig med. kärlek.
Jag hoppas även jag får vara den personen. Men idag avundas jag alla andras glans. bländad.
Jag ber för alla dom som inte har nån nära.
Jag ber för alla dom som inte har villkorslös kärlek.
Jag är bortskämd.
Låt mig va din vän.
Även den som har hela min stad i sin mobil.
Även den kan sitta med ett hjärta den inte låtit nån beröra eller ens titta på.
Låt mig va din vän.
Låt mig se ditt hjärta, låt mig beröra ditt inre. Låt oss ta hand om varandra.
så som vänner gör.
Tack för att du fortsätter umgås med oss. Det betyder så mycket.
Soulist. Han som är han. Du är värd så mycket.
Men solen lyser ändå. Solen lyser ivrigt, för solen är inne, cool och hipp. Det är solens tid på året. Och så klart passar den på att visa sina bästa sidor.
Idag avundas jag alla bra bloggare, skrivare och poeter. Finns så många som vet hur tankar och ord skall läggas fram. Inte för att folk i första hand skall förstå utan för att de lyckas få läsarna att uppleva och känna orden. Människor som kan sätta de rätta orden på känslorna, tankarna och tillvaron. Skrivarna som får sina läsare att nicka instämmande med huvudena. Skrivarna som får läsarnas kanaler att fyllas med salta tårar. Skrivarna som får läsarna att fnissa. man förstår, man vet, man lever likt en medmänniska.
Jag avundas dom vackra som vänder blickar på stan. Personerna som ger sin omgivning en anledning att le. Personerna som ger sin omgivning ett varmt hjärta. Personerna ger sin omgivning ett lyssnade öra. Personerna som omgivningen vill omge sig med. kärlek.
Jag hoppas även jag får vara den personen. Men idag avundas jag alla andras glans. bländad.
Jag ber för alla dom som inte har nån nära.
Jag ber för alla dom som inte har villkorslös kärlek.
Jag är bortskämd.
Låt mig va din vän.
Även den som har hela min stad i sin mobil.
Även den kan sitta med ett hjärta den inte låtit nån beröra eller ens titta på.
Låt mig va din vän.
Låt mig se ditt hjärta, låt mig beröra ditt inre. Låt oss ta hand om varandra.
så som vänner gör.
Tack för att du fortsätter umgås med oss. Det betyder så mycket.
Soulist. Han som är han. Du är värd så mycket.
Älskad till döds
Ett hjärtas smärta dödas av en ny
Ett ekorrhjulsvarv som aldrig tar slut
Jag är fångad i sorgen
Sorgen över smärtan
Han tar och han tar
Men vad får jag tillbaks?
Ett brustet hjärta sönderslaget till max.
Vem Kan trösta
Vem kan hela
Vem gör mig Fri
När jag är fången
Vem tar upp mitt hjärtas delar
Och gör dem till En
Vem tar sig förbi mitt hjärtas alla trösklar
Jo ingen utan Du
Fader endast Du
Du är smärtans tröst
Du är hjärtats Helhet
Spring rakt Igenom mig
Spring rakt igenom mig
Spring rakt igenom mig
Ta emot Mig Gud!
Du älskade mig till döds. Du älskade mig så mycket så att det födde liv.
Din kärlek bär en sån enorm kraft att den får mig på knä.
Din kärlek bär en sån enorm omsorg, jag inte kan annat än att älska dig med!
Du är den ständiga lyssnare.hjälparen.kompisen.pappan.slagpåsen och sanningen.
Med dig och endast dig blir livet helt, fullkomligt och menningsfullt igen.
varje dag.
hela mitt liv.
Du älskar mig genom allt.
tack
En bösig natt buss.
Det gör mig lite smått frustrerad att min
Hållplatsen innan dem kommer ett flickgäng på som också fyllt sig lätt berusade av denna glädjens dryck.
den ena flickan har helt glömt bort den nätta sommarklänningen hon valde innan hon lämnade hemmet. För hon kan bara inte sluta flaxa med benen. Omedveten sitter hon där med ben som örnvingar.
sluta sära på benen. Världen går nuts. Snälla du min söta vän.
Jag har just upplevt höjden av bösighet. Ljudvolymen dras upp till max då de kommer som ett gäng terrorister från slottskogens festande på Min buss för att ta sig vidare mot Mölndal. De terroriserar nattens tystnad med Bös.
Bös, bös,bös.
De pratar högt och håller flickorna lätt och nöjt på midjan för att "hjälpa" dom fram i bussen som om de uträttade något viktigt (som om flickorna va blinda och inte visste hur man använde sina ben) Pojken i mitten har blivit upplyst med den fantastiska ideén och kan bara inte hålla den för sig själv utan brister ut till sin "polare" längst bak i bussen.
"vi kör allsång, hela bussen. Kom igen. Bara fula sånger"
Vilken fantastisk idé. Alla tar i, valfri tonart. enda krav. Hög volym.
"...klappa händerna när du är riktigt glad, klappa händerna..."
"...jag känner en bott, hon heter anna, anna heter hon..."
"...sommartider, jag känner det är nånting på gång..."
"...zlatan, zlatan, igen spelar fotboll som han, Zlatan, Zlatan..."
Tjejgänget som kommit på hållplatserna innan, tittar upp på dessa nyanlända terrorister och börjar flina. Och försöker dissa situationen med att välja en egen sång. De klämmer i för kung och fosterland.
"wwwwOoooaahh, vi har slutat 9:an, WWooooaaaahh, vi har slutat 9:an"
Tystnar och ler och flinar sen nöjt åt varandra och alla andra som om dom gjort nått bra. (shit va många gånger jag själv fallt på det och trott att jag gjort nått bra)
Jag vill ju inte va sämre. Jag lägger ner min bok, lämnar min plats. Går bak till den livligaste orkerstern samtidigt som jag vevar en len 8:a med armen och skriker med från tånaglarna i "...jag känner en bott hon heter anna, anna heter hooooon..." och pekar på tjejen brevid mig. Och alla skrattar glatt åt mitt pekande och lägger armen om mig. jag blev drottning, jag tog över bussen!! Jag lovar er. Shit vad jag tog över! dessvärre tar tjejen jätte illa vid sig och börjar gråta!
MYTOMAN!!!!!!
NEJ, NEJ DET GJORDE JAG INTE!!! INTE INTE INTE.
Ingen sång, inget pekande, ingen armen om mig eller lämna min plats.
Jag började med en suck och tänkte på all energi kring min kampanj.
suck
Men tillslut va ljudnivån och hormonerna på så höga höjder att min tinnitus va tvungen att dra mig i läpparna och hoppa på stämbanden, fniss. Jag ler och skakar på huvudet. Jag känner mig som en mogen vuxen människa. Fantastiskt galna människor. Jag blev helt matt.
Jag har ingen rätt att hejta på bösiga männiksor. Mitt efternamn har mig ju redan fälld för bösighet 1000 gånger om. Jag älskar att bösa.
Och egentligen är de ganska härligt för dessa unga ungdomarna att få bösa till de ordentligt trots att de är lite lätt mycket berusade, i alla fall om de kommer ihåg de som en kul grej. Ett minne från i somras. Ett minne som föder en lyckosuck och ett snett leende ensam en kall vinter morgon på bussen.
Bösa
det är ju sommar.
Men bösa från hjärtat
Bösa spontant
och
skratta åt det
Känn inga gränser!
BÖSA PÅ!!
(det är fortfarande ute att vara full)
Dagens Citat:
glatt
"Nej va synd nu hinner jag inte gymma, jag får gå ut och springa några timmar (NÅGRA TIMMAR) istället."
Ibland blir jag sjuk av trötthet och samtidigt får jag dåligt samvete.
Some blogging, over and out.
Igår var jag på skolavslutning. Skol avslutning på min gundskola där mina bröder går och där jag jobbar. Varje år när det är dags för skolavslutning förväntar jag mig trevlighet, nostalgi och möten med gamla elever.
Varje år tycks jag glömma hur tråkigt skolavslutning är. Eller lite trevligt var de, lite nostagiskt är det när pojken och flickan går fram med nerverna på helspänn, greppar microfonen och säger välkommen. Jag har också varit flickan vid sidan av pojken med varsin lapp i hand och ett varsitt nervöst leende. Vi sa också välkomna och man kände sig skitviktig.
Och man får endå att även om de kanske sjungs en sång för mycket, hålls ett tal för mycket så har skolavslutningarna blivit så mycket bättre. Och nu..nu för tiden får dom faktist klappa mellan uppträdandena och talen. Det du, det är att låta friheten sippara in.
Faxade polisen igår. För de skickade mig ju bara vidare när jag ville göra min anmälan tills de tillslut inte svarade en polis. Jag ringdes i alla fall upp av en jag lämnat meddelande till och han bad mig faxa min annmälan. Faxa! Jo tack jag känner mig tagen på blodigt allvar. Vi får se vad som händer. men att polisen inte ens svarar när man ringer, otryggt? JA!
Idag ringde Han igen. Sov så svarade inte. Ringer han igen?
Idag är dagen vi tre bestämde oss för att sätta oss på en uteservering och dricka öl (tycker inte om öl smakar öl och malt och är fasligt beskt.) Det skall bli trevligt. Hoppas vi hinner prata med varandra alla tre denna gång. Känna familjekänslan sen resan igen. Vi har ju alla delat nått.
Nu skall bussen snart komma till min hålplats.
Springer.
blogging and out.
Varje år tycks jag glömma hur tråkigt skolavslutning är. Eller lite trevligt var de, lite nostagiskt är det när pojken och flickan går fram med nerverna på helspänn, greppar microfonen och säger välkommen. Jag har också varit flickan vid sidan av pojken med varsin lapp i hand och ett varsitt nervöst leende. Vi sa också välkomna och man kände sig skitviktig.
Och man får endå att även om de kanske sjungs en sång för mycket, hålls ett tal för mycket så har skolavslutningarna blivit så mycket bättre. Och nu..nu för tiden får dom faktist klappa mellan uppträdandena och talen. Det du, det är att låta friheten sippara in.
Faxade polisen igår. För de skickade mig ju bara vidare när jag ville göra min anmälan tills de tillslut inte svarade en polis. Jag ringdes i alla fall upp av en jag lämnat meddelande till och han bad mig faxa min annmälan. Faxa! Jo tack jag känner mig tagen på blodigt allvar. Vi får se vad som händer. men att polisen inte ens svarar när man ringer, otryggt? JA!
Idag ringde Han igen. Sov så svarade inte. Ringer han igen?
Idag är dagen vi tre bestämde oss för att sätta oss på en uteservering och dricka öl (tycker inte om öl smakar öl och malt och är fasligt beskt.) Det skall bli trevligt. Hoppas vi hinner prata med varandra alla tre denna gång. Känna familjekänslan sen resan igen. Vi har ju alla delat nått.
Nu skall bussen snart komma till min hålplats.
Springer.
blogging and out.
Jag älskade den där tavlan.
Jag måste bara få ropa ut att jag älskade den där tavlan. Många gånger vandrade jag förbi glasrutan som bevarade det mest vackra konsverk jag sett.
Jag älskade den, jag tittade på den, tänkte på den, längtade efter den. Den va definitivt Inte allt för mig. ( jo..kanske för en sekund svepte den in mig totalt in i sin värld) Den va vacker!
Den hade så mycket att säga, den ville att vi skulle titta på varandra, uppleva varandra, förstå varandra. Vad hade hänt henne?
Tar nästa plan bara för att beskäla jordens finaste stad på jordens finaste konstverk. Vi är menade för varandra!
Nom tack för din tillängnad. Jag sparar den här. Här sparar jag den ( true jack o nom style).
okej..kanske överdriver något.
Men.
Jag älskade den.
Mkt.
Min mest aktuella sorg.
Idag är en alldeles för vacker dag för tårar. Idag är det en alldeles för vacker dag för trasiga tankar.
fast dagen tycks endå vilja formulera ord på min mest aktuella sorg.
Om jag backar bak, så minns jag så tydligt hur det kändes dan efter du sa hur det låg till. Du skulle byta hem, du skulle tänka på ett annat sett. Du hade förändrats, du skulle inte lämna oss. Men du skulle endå föändra allt. Oavsett om det va det du ville eller inte, så blev det så. Inget va bestämt for life. Det va en prövotid. De skulle bli en tid av sökande, resonemang och distans.
Livet tog ett stort kliv vidare, ett kliv som dan efter kändes alldeles för stort för mina ben. Jag kände mig totalt av banan.
Jag stog på busshållplatsen, hjärtat slog hårda slag, allt för hårda, jag fruktade att de fysiskt skulle brista. Tårkanalerna var späckade med saltvatten trotts allt jag spillt igår. Varenda muskel spände sig i panik för att sedan slappna av för att spänna sig igen.
Borde jag stanna hemma? Nej, jag testar jobbet.
Jag blev hemkörd, va totalt frånvarande, inget verkade viktigt av det de snackade om. Allt va i mina nya ögon ovesäntligt. Jag kunde bara höra orden eka i mig, allt du berätta, allt vi sa, alla känslor vi delade, allt vi lämnat och inte kunde ta tillbaks. Min bästa trygghet, bollplank och föredömmen föll nu splittrade ännu en bit klirrande ner mot marken.
Varje gång vi pratar om de, gråter tillsammans och reder ut.. så sipprar saltvattnet åter ut till de svämmar över i mina sår som svider, sörjer, hoppas och önskar och ber. Det kommer aldrig bli som förr. Framtiden är ny.
Ni är alldeles för fina, kärleksfulla och trogna för att framtiden skall bli mörk. Vi har varandra om så på avstånd, endå i hjärtat, i blodet, i köttet. Och vi älskar. Vi respekterar. vi lyssnar. vi kommunicerar.
Trots trasigheten och såren är ni det vackraste jag har, trots alla tårar av förtvivlan vi gråtit, eller alla tysta ord så är ni det vackraste jag har. Trots misstagen så är ni min stolthet. Jag tackar min Jesus för att det är med er och ingen annan jag möter detta med. För vi älskar. vi respekterar. vi lyssnar. vi kommunicerar.
När jag ser det trasiga i min spegelbild, blir den vacker, den blir skör och stark, den blir värd att hantera, bearbeta och älska. Den är värd att inte blunda för. Jag måste älska er och mig själv genom allt. Inte för att jag dömd till det, utan för att jag väljer det...varje dag väljer jag det.
Allt blir inte bra en dag. Det är inte sant. På jorden kan väl inte allt bli bra en dag, ALLT? När jag kommer hem, då blir allt bra.
Men allt kan bli bättre, allt kan förändras, hoppet lever som starkast i mig. Vi tar oss igenom oavsett utgång.
Förlåt för att Jag inte brinner för fotbollen
Jag är inte så hemskt negativ som jag hittils låtit. Men jag måste erkänna, det är kul att hejta
ibland.
Runt kring i hela min stad, fylls gatorna med människor i stora, granna, fula, håriga, kreativa hattar i blått och gult. Och i vart och varanat hörn säljs det tröjor i samma glada färger. Liten som stor bär det vackra färgerna med liv och lust, och STOLTHET.
Igår kväll runt halv sju gick jag vid korsvägen och där va det..ja en sen lördags eftermiddag va det för ovanligheten helt dött. Hela stan hade gått nån annanstans, vart?
Jo hela stan hade satt sig oavsett intresse klistrade framför en storbilds skärm och pumpade adrenalin.
Fotbolls Vm.
Och vad gjorde jag?
asså..förlåt för att jag inte såg matchen. Jag va på liseberg.
Jag va på liseberg och tängdes med ett gigantist gäng 14- som alla hade gått in för att stödja sverige till 100% med dessa härliga hattar och tröjor och sverige flaggan målade på kinderna, såg dom matchen? Nej, Hycklare..haha! Och va det inte en fin mössa i blått o gult. Ja då va det en blå skärm där det stod, "söker ny kille". Sido spår..jag vet. Men Tack HIMMELSKE fader för att jag är 21 år!
I princip alla mina kompisar har laddat för detta sommar event sen långt innan jul (så känns de i alla fall) och är nu i eld och lågor över att få diskutera stragtegier och laguppställning ( ja..okej..har inte hört någon av dem riktigt komma igång med det än..men det är bara för att ja inte hängt så mkt med killarna som börjar på stort G och L) Och jag ber om ursäkt. Men jag skiter (än så länge) i Vm.
Det mest komiska med det hela är att jag känner mig själv ganska bra..ehh..och jag vet hur det gick förra Vm, då jag även då gjorde andra mer relevanta saker under matchtiderna (satt själv i ett hörn??). Ja, jag va ensam och utanför. Och fann mig tillsut en dag sittandes i telefon med min Nom vilt disskuterandes hur dåligt sverige hade spelat matchen innan och la passionerat fram hur de borde gått till väga. Nom sitter tyst i telefonen och börjar sen stilla fnissa. Jag var fallen.
Och jag är en, inte allt för sällan flockfallande individ. Jag skall vara mig själv en liten stund, och sen..ja, jag kommer inte kunna stå emot. Jag skall springa med flocken.
Sveriges Landslag, läs www.nome.blogg.se
Lycka till!
Det är ute att vara full
Jag vet att orden kan verka sträva, hårda, trista lite Väl färgstarka och kanske old fashion. Men nu har de bubblat så länge i mitt inre så nu kan jag inte låta dem göra annat än att prentas ut via ett par klickande tangenter.
Jag funderar över om ens första publicerling borde vara lite mer laid back och säga att det är kul att hänga på allt detta bloggande, ser verkligen fram emot det...blaha blaha (vad e de för ord?? Vi löste aldrig de Nom) Självklart är det så jag känner, ska bli skit kul. Men jag drar igång med första tanken direkt! Här skall de bloggas!
Jag säger;
Det är ute att vara full.
Det måhända att stora mode/trend magasin som elle, vouge, king och frida ( för dig under 14..ja va tvungen..)ännu inte observerat förfallet: Men det är så de ligger till trendlivsgurun jibbs berättar.
Det Är Ute att vara full.
Jag låter de eka genom cyber rymden in i ditt modevilliga hjärta.
Det är Ute att vara full, det Är ute att vara full, det är ute att vara Full!!
Vem kom på att det va en bra idé från första början, Vem? Nej det är ingen bra idé att fylla kroppen med en dryck som får den att vara bösig, klumpig, dansa fult, säga fel saker vid Fel tillfällen,och pussa på allt i sin omgivning oavsett om omgivningens munnar står villigt och plutar eller inte. Det är Ingen bra idé. Det är inte det!
Det är heller inte och kommer heller aldrig att bli särsklit charmigt att efter en lyckad kväll att trycka i sig en hamburgare på burger king, särskilt inte när mer av hamburgaren ligger på dina kinder och i ditt knä än i din mun.
Jag har officiellt blivit allergisk mot kollektiv partyfulla människor.
Jag vet att det är student, jag vet att folk vill ha kul och kanske slappna av. Jag förstår att man må finna alcoholhaltigadrycker att i smaken behaga. Men måste de därmed hävas in i så stora mängder. Sverige kan du inte dricka med måtta?
Jag säger, Väx upp sverige och lär dig att festa utan denna denna enkla drycka som får hjärnan att tro att alla idéer är bra! Ingen är och kommer nånsin vara så tråkig att han/hon inte skulle kunna festa utan den. I så fall e de ju självförtroendet vi måste jobba på. Eller? Om detta är fallet så hjälper jag mer än gärna till. Bara att säga till. Det handlar bara om att bjuda lite på sig själv. Att ha självdistans. självdistans är nog en av de starkaste tillgångarna vi har!
Jag älskar er alla, respekterar er och vill inte dömma nån
men
det
är
ute
att
vara full.
Det är min åsikt.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!