johanna

_{Att göra det som anses vara fel, eller det som är fel, det som kan bli fel. Känns sundare att göra när ingen ser, ensam.
För i offentlighet eller inför människor, vänner, okända så kanske de (omkring) känner sig stötta, att man gör fel, är ansvarslöst. Eller så tycker folk inget.. (kan man nånsing inte tycka nått??) Saken är den att när man gör fel saker ensam, när man misslyckas med nått eget som bara påverkar mig..om jag är ensam så skadas ingen annan än en själv, när man gör fel ensam behöver ingen annan påverkas än en själv.}

Men gör man inte misstag inför andra så slutar dom tillslut kännas. Dom äter upp oss och gör oss vana, kanske till och med likgiltiga. Vi blir vana att slå oss själva i ansiktet. Alltid bättre att slå sig själv lite på fingrarna än att låta nån annan bitchslappa en. så kan ja känna ibland.

Men det är bra att misslyckas, det är bra att göra fel. Varför? Därför!

När vi misslyckas lär vi oss. Vi vill behålla vår stolthet och då reser vi oss och gör rätt för oss. Jag önskar i alla fall  att det kunde vara så.

Var vill jag komma?
Har ingen aning. Jag bara bloggar.