johanna

Det är natt. Jag sitter i Kafernaum på Johannelund, det är alldeles tyst... och mörkt.

I två dagar har nu verkligheten med att vara särbo med min fru traskat sig in på mitt liv och flåsat mig i nacken. Finns ingen, INGEN jag hellre vill vara med just nu. Jag vill ligga i en soffa någonstans med henne och äta och prata febrilt om allt och utvärdera, så där som jag bara kan göra med henne.

I'm in need of utvärdering.

Dock är de så mkt mer komplicerat att utvärdera på avstånd, med 2 olika liv, på 2 olika platser. De jag lever har hon aldrig sett, eller mött. Vi kan helt enkelt inte dela de fullt ut längre. Suck.
Vi får hitta nya vägar..lika nödvändigt som de känns ovärt.

Jag vill att min nome skall vara här och de är NU!!!