johanna

jag älskar dom som älskar varandra och mej. Sjukt himla bra. Du fattas oss. Sparven,jack sparrow och projektledarn. A yeah!

Svearike i nutid är som att bosätta sig i en vattenpöl med korsdrag. Fett ovärt!

Asså, det grämer mig att jag knappt bloggar längre och gör jag det r det kort, sakligt och totalt irrelevant. Jag ber om ursäkt.
Men teknikens värld finns inte på min sida av verkligheten. Våran dator I uppsala vill sällan koppla upp dig för alla grannarna har blivit snåla o kodat sina internet...HIMLA SKIT!!! _{^{Vi vill bara låna lite..lite, pytte lite}}
Och då återstår det att blogga på mobilen, vilket är sjukt himla svin dyrt och ENORMT oinspirerande. Man gör det för att man borde typ och det har aldrig varit en bra anledning.
Så därför blir det lite som det blir..hur min fru lyckas blogga så himla mycket har jag ingen aning om, det är för mig ett Mystisktiskt gigantiskt mysterium. Hur? jag frågar mig hur lyckas du? fet mobilräkning för henne nästa månad eller så har hon nån hemlig dator nånstans..
Så, så är det, ja så är det i alla fall.
Fett irriterande för blogga är så Sjukt himla skönt.
Att skriva, babbla, rensa huvudet göra något annat och veta att veta att det desssutom eventuellt kan glädja någon, uppmuntra någon få någon att KÄNNA MEDLIDANDE (känn medlidande med mig nu). Och nu har jag inte det.


Jag förstår att ni nu sitter och studsar i stolen och frågar er med höga klagande röster:
"Hur kommer det sig att du bloggar nu då? HUr? HAr du kommit in på internet, svara mig, svara alla oss som undrar."
Ja det låter som en bön det. Jag skall svara er.

Svaret är att jag är hemma i mitt kära älskade Göteborg. Staden jag håller kärast. Goa glada göteborg.
Jo satt, så är det. Och mitt hus här har dom inte bra en utan två datorner sjukt himla bortskämda skitungar. Så då får man passa på.



Jag var på begravning för min vän min morfar i fredags. Jag sjöng, jag grät och jag sa hej då.  Ett franskt a tu ta leur (skit kommer inte ihåg stavning). Så säger man i frankrike om man ses snart igen. 

När min morfar dog var det som var starkast för mig, himlens verklighet. Han kom hem, jag fylls med lite avund. Vad gör du där uppe? Vem pratar du med? Jag vet att du har det bra? Och vet att även om du inte fick höra mig sjunga här i livet en sista gång så hörde du min sång på begravningen. Vi ses snart igen morfar. För jag skall också till himlen en dag, den dag det är dags för mig att gå hem.
Jag gick därifrån inspirerad att bli en bättre människa. Min morfar var sannerligen ett föredömme, han Älskade människor, hjälpte människor, predikade liv in i människors liv. Han lyckades fånga både människor och barn, varför? Han hade ett så Stort hjärta och en nån naturlighet och äkthet över sig. Och han Älskade Jesus, han höll Jesus högst. Jag hoppas att det går i arv, jag vill gå ännu mer i min morfars fotspår, I Jesu fotspår.
Jag älskar dig morfar, du betydde mycket för mig. Vi ses snart igen.

Nu skall jag inom kort hoppa på ett tåg som under 5 utdragna skall ta mig tillbaka till uppsala, pappa kommer snart och hämtar mig, bäst att byta om.

Vi ses en annan dag på bloggen. Be för min grannar att de skall bli mer givmilda!
ciao.

Hur kul är det att vara ödmjuk i hemlighet? -nome Helgen har varit underbar,annika har varit här och underhållt uppsala,peppat mig och nome och bara varit så där underbar som bara annika kan vara. Så man älskar den kvinnan.vårt orakel. Vi har varit i huvudstaden umgåtts med fler underbara vänner. Och fikat i timmar. Ny kraft för veckan,nja .knappast. Gå i frid!