johanna

Jag är glad, väldigt glad.
Jag är tacksam, väldigt tacksam.
Jag är förväntansfull, väldigt förväntansfull.
Jag är laddad, väldigt laddad.
Jag är överväldigad, väldigt överväldigad.
Jag är trött, tillräckligt trött.

Jag sitter i Biblioteket här på skolan, det är fredag kväll. Och jag har just avslutat introduktionsveckan här till Prästutbildningen jag just börjat på. Det känns som jag har hyfsad överblick på vad som väntar. Med betoning på Hyfsad överblick.
-Jag kan alla namn i klassen (ca.27st)
-Jag vet hur jag hittar runt
-Jag har koll på vilka kurser jag skall läsa, och typ vad de innehåller lite smått.
-jag har koll på utbildningens uppbyggnad och tanke
-Och jag vet sjukt mkt mer om EFS.
-Jag lärt känna dem som bor i min korridor.
osv.

Tänk att jag får göra detta. låter säkert hur tråkigt som helst. Men jag är faktist smått överväldigad en stund varje dag.
Och som jag sa till min bror igår "jag somnar med ett leende på läpparna varje kväll"

Idag avslutade vi inte bara vår introduktionsvecka utan vi började även den första kursen. Som är en exegetisk grundkurs (exegetik handlar om hur vi läser bibeln, tolkar det som står i den, typ..) i Gamla testamentet. Vi fick detalj schemat för kursens upplägg och läsning etc. Kursen sträcker sig över ca 1 Månad (7,5 hp för dig som är så där extra intresserad).
Och än en gång sitter jag där smått överväldigad. Nog visste jag att det skulle bli en del att göra. Har ju hört att detta skall vara en skola med högt tempo och många moment. Och först nu börjar jag ana vad alla menat.
Jag har en HEL DEL att göra. (3 böcker, 300 sidor bibeltext + en interprentation eller vad de nu heter..)

Det är fredag kväll.
Jag har suttit hela veckan och hört om "hur de kan bli sen när vi är präster", "som präster så.."  samtidigt som man pumpas upp på insidan av iver, och känner hur man vill detta, så mycket.. samtidigt så blir man så där liten, riktigt liten; 
Ska jag? Hur? lilla, lilla jag.

Men nu drar allt igång på allvar i alla fall. Och för alla er som undrar så mår jag jätte bra, är jätte nöjd med mitt rum, med klassen och till och med stan. tänka sig.
Väskan är upp packad och det är jag mycket mycket glad för.

Nu skall jag gå och bli vän med mina böcker. We gonna heal the disconnection. At least try. =)

love.

Jag har lite ont i magen och jag låter snoret rinna ikväll när jag gråter.

Det är inte lätt att lämna en plats fylld med så mycket kärlek, familj, församlingsfamiljen, människor man är älskad av, och framför allt människor man älskar, och flytta långt långt bort från de..varför vill man göra så mot sig själv?

Det är ju inte så att man går och dör. Flyttar till månen eller så, men de är ändå en bit. Och livet kommer ändra sig. De blir nya vardagar, med nya människor och vanor.
Jag har dessutom satt ner foten med vad jag vill med livet, och det känns skall ni veta. ända in i hjärteroten. Det känns mycket mycket bra, och mycket hemma..mitt val. Men också mycket mycket skrämmande och stort. Respektingivande och läskigt. Man är ganska liten när allt kommer omkring.
Jag präst? hur skall de gå till? (nåd)

Jocke Lunquist sa på bibelskolan att man skall packa upp väskan där man är i livet och inte vara ständigt på väg. Man måste vara mitt i NUET hängivet. Jag gjorde inte riktigt så sist jag flyttade. Men denna gången tänkter jag faktist packa upp min väska och fullt ut se vad detta har att ge.
Jag tänker ge Gud full axcess och bara jobba för att bli mer lik honom, lära mig mer om oss människor och hur jag kan hjälpa människor med livet med Gud. Jag tänker bredda mina kretsar av vänner. Jag tänker hitta hem i Uppsala (och för er som verkligen verkligen känner mig..ni vet hur mkt det tar emot i mig att göra de..) . Men jag Vill hitta hem i Uppsala, om så bara för en tid.

C ta väl hand om min Fru när jag åker nu. Det vet jag att du kommer. Känns tryggt att det är DU som har hennes hand.. (jag är aningen svartsjuk...men allra mest lycklig. Jag är nog lyckligare för er skull än vad ni är) =) Du är bäst C.
Nome... du vet...

Barnet, ge inte upp. En dag i taget till du kommer ut på andra sidan. De kommer bättre, enklare och ljusare dagar som är värda att slåss för!
Hitta viljan!

Skulle sagt tack till er som kom igår..blev aldrig av. Men, ni skall veta det. Alla ni där ute (gbgarna) med någon form av relation till mig. Ni har berört mitt liv och förändrar mig som människa. Hoppas ni fortsätter finnas i mitt liv. love.

talk to you later.

Det är augusti, ja mitt i augusti.
HUR I HELA FRIDEN GICK DET TILL??

Sen Juli började har dagarna bara eskalerat i en storm av händelser, dramatik, vänner, mat, sol och en väldans massa regn de sista.

1. Jag åker aldrig någnstans i fortsättningen utan ett par stövlar i bagaget, hur mkt packning det än blir, för efter att ha traskat runt i Frizon à la vattenfestivalen i 5 dagar så känner jag "aldrig mer blöta fötter"
Tur att man inte är dum i alla fall. Tog plastpåsar i mina "vita" tygskor och traskade runt i det istället, regn är ändå bra befriande för fåfängan. Ingen kunde hålla sig snygg detta år.

2. har upptäckt att Karin Boyes poesi är mkt vacker sådan.

3. har badat som farbror melker minst 20 gånger de senaste 2 veckorna.( folk i puberteten är ALDRIG att lita på)

4. läger är bra bra.

5. Vänner är krydda och färg på samma gång.

6. Choklad praliner på Da Mateo och är godast.

7. alla tjejer flätar sina luggar i år.

8. Tunak tunak Tun är bättre allt annat.

9.90-tals disco är underskattat.

OOups. jag är sen.
hej.