johanna

Hoppet är det sista som lämnar en människa sägs det. Det sista.
Sålever man så hoppas man om så bara lite. Man har ännu inte givit upp, för att leva är något vi väljer att göra. Jag behöver hopp. Mer hopp..tröst..kraft... inget är hopplöst. jag väljer att leva trots rasande omständigheter.

_{^{You got to have hope, hope hope hope, hope hope...never give in never give up..}}

Igår var en dag av underliggande hopplöshet, trasighet och sorg. På insidan grät jag. Kvällen spenderades med underbara vänner och som ett tecken fann jag ett halsband, bara så där. Jag tar de mellan mina fingrar och tittar ner på de små graverade bokstäverna _^hope. som bara för mig. hopp.
_{^{(tack fru)}}

Jag har haft en rivande,smärtsam och känslokall/svallande helg, en nödvändig helg. Jag måste ställa mig öga mot öga med min egen sorg. Inte bara med andras för det är jag duktig på. Jag måste se _^MIN sorg i ögonen ner i lejongapet. Jag måste.



Jag ber att din kropp skall bli hel
Att dina andetag skall vara liv
Jag ber att den stora tro du bär
Som du över allt annat håller kär
skall bli mitt hjärtas mening
och mitt eviga hopp. så som den varit för dig.
Du är så liten nu, mager, kvider du i smärta,
huden är torr och ögonen är stora
liksom klot stirrar som nyfiket och plågsamt ut på oss
Du vill leva. Du drömmer om mer.
Jag vill att du skall leva
jag drömmer om mer.
inget hej då...än.


Jag står handfallen likgiltig och skriker när du säger
Jag behöver detta, jag måste göra så här.
NEJ
Men min vilja räcker inte till, min önskan faller platt.
Jag nickar och förstår, jag gör det. Men endå
NEJ
Trots detta faller allt ner likt skärvor av en spegel
Spegelbilden jag sett under hela min uppväxt
Mitt kött och mitt blod, delas så som siamesiska tvillingar
Vårt förbunds förflutna blir ett minne utan framtid
Allt blir halvt, ofullkomligt, onaturligt,orent...
Det gör så ont, ont _^ont
Det springer rätt igenom mig, kärleken springer rätt igenom mig
Det är därför det gör ont. för jag kan inte hata.
Det går inte. Jag kan inte gömma mig bakom hatets stenmurar
Jag står inom mig blottad och naken
Med hjärtat i min hand.
Allt som finns kvar är hoppet.


_{^{hoppet har jag i Dig med stort D.}}

Det bor en söndags skole fröken i mig, en kvinna vid namn Judith, Judith Olson. (Ps. NEJ JAG ÄR INTE BESTATT. lite skådespeleri bara)
En Högst "seriös" person..Hon bor inne i mig och manifisterar sig med jämna mellanrum för att tillrättavisa allt och alla, genom att berätta om Jesus och när han går på vattnet. Hon slänger bibelord i huvudet på folk ja, kanske allra mest har hon fått jobba med mina sambos och lilla mimi, (Uppsala mimi). Med att driva ut ett och annat och bara helga dem för att gå ut i ett seger rikt liv med kristus vår frälsare, halleluja.

Judith finns där för att ständigt påminna mitt riktiga jag vart ironin verkligen har för betydelse för mig. Distans, Distans à la slå mig ur min klaustrofobiska panik i hur komiskt så otroligt mycket inom kyrkan är. Definitivt inte hur komisk Gud är, utan hur fel saker och ting kan bli när vi skall försöka efterlikan...Och hur fantastiskt mycket man som kristen hela tiden FÖRSÖKER och kämpar för att nå upp till att vara Kristen. Hon påminner mig om vad hjärtat så ofta tappar bort. Verkligheten.
För den har hon tappat. 
Judith är person jag skapar för att ge utlopp för alla felsägningar, klumpigheter, alla steg runt den heta gröten all den skit man kan hitta på som helgad kristen. Alla dessa som dömmer ut folk för deras percings, trasiga jeans och musik smak. Men nu får de vara nog. NU får jag ta överhanden igen. Hon gör mig totalt matt.

Jag är trött på mitt alterego Judith för hon får mig att fly från att verkligen ta tag i mig själv och låta hjärtat arbeta sig igenom allt det där de så ofta struntar i. Hon får mig att glömma bort varför jag är här. Eller vara en ursäkt för att strunta i varför jag är här. Hon tar för mycket plats. Ironin har om så för en kort stund satt mig i en roll. En perfekt mask att gömma sig bakom.
Hon är användbar men hon tar lätt överhand. Hon kommer inte försvinna.. men hon måste tonas ner...lite...

Ni kanske får träffa henne nångång..hon kan vara oerhört obehaglig..för hon är så fantastisk irriterande. Det är tex hon som säger "inga leenden i kyrkan" som några av er saroniter kanske minns..men nu har hon fått fnatt. Hon gör folk fantastiskt nervösa. Till min lycka. Moahhaha..men nu räcker de. Lite i alla fall.

---

Det är slitsamt att gå bibelskola. På ett _^BRA sätt.
Hela hjärtat känner på sig att förändringens vindar blåser, Att Helige ande smyger sig in på djupet...helt enligt min vilja visserligen. Men man är inte alltid så medveten om vad som gömmer sig där nere i de stora valven. Vad den helige ande tar upp och börjar jobba med.
Och man börjar lite lätt kräla iväg för att fly verkligheten. Men jag Vill förändras, jag vet att min Gud är en God Gud. Jag vet det. Och jag litar på honom. Jag väljer att lita på honom. Jag måste bara välja att släppa på mig själv och ge mig åt Gud. Jag vet att även om de kommer svida lite så kommer de bli så bra när han är klar och resultatet kommer göra mig mycket starkare. Till en bättre människa. Jag vill bli en bättre människa.

vi är som ni redan vet ett radarpar.ett könslöst gift släkte.vi är inte systrar vi är fruar.på vårt sätt.utan att vara lesbiska alltså. Skit samma. Bilden e bara så himla rolig.