johanna

Mitt berg är i form av ett bokberg. Oh, the glory. INTE.
Visserligen bra böcker, säkert så. Men ändå. Man börjar bli aningen lästrött efter 2,5 år. Jag gillade inte ens att läsa innan jag började plugga.

Pust och frust. Läsa ska jag i alla fall... Snart... lovar.

En vän smsa just och bad mig ge ett cafétips i Göteborg, nära centralen. Föreslog kronhusbodarna. Efter att nu ha beskrivit vägen dit för henne känner jag hur mycket hellre jag skulle vilja sitta där med flamsiga vänner än här med mina tysta böcker. En annan dag.

Snöar dun ute. Fint. Men hade vart bättre med vår.
Igår sa jag så här till Josefin "...åker på retreat nästa vecka, den 3 mars..." Och kände insprånget av mars i hela min kropp när jag sa det högt. Det är mars om mindre än 2 veckor! Mars. Det betyder snart vår! Då kommer snön få sig en omgång.

I övrigt har jag blivit beroende. Det är läskigt vad beroende man kan bli av en så enerverande serie som Gossip Girl. Man förstår inte hur de orkar ha så intrigrika relationer. Aldrig i första hand reda ut saker mellan varandra, skvallret har första plats. Alla har haft sex med alla och trots det lyckas de vara vänner och hålla ihop på något sjukt sätt. Det är seriekonst det. Jag kan inte sluta titta!!

Nämen om jag skulle återgå till skolböckerna kanske?
Over and out.

Jag kommer dö!

Nej, nu överdrev jag lite... eller vänta. Jag har ju Jesus = evigt liv. Score! (rekommenderas)

I alla fall!

Det känns som jag dött och nu bara svävar kvar och väntar. Det hela började med att jag kom 1 min sent till Medelpasset jag tänkte gå på Friskis idag. När det inte gick att anmäla sig vid datorerna frågade jag en tjej i kassan med ett vädjande leende på läpparna om jag kunde få smyga in på passet i alla fall. Hon titta eftertänksamt på mig och sa att de inte va något medelpass idag. Bara spinning medel.
(BLÄ! tänkte jag. Spinning, aldrig i livet. Det kan man dö av! Det DÖR man av!).

Men så sken hon upp.
"Men skivstång intervall kan du gå på!"
Fullkomligt exalterad trots min ENORMT tvekande blick. Jag sneglade bort mot spegelsalen. Där stod alla de vältränade tjejerna och värmde upp bland sina skivstångar och brädor. Jag ryste. 

"Åh, det finns platser kvar!" Säger hon ännu mer exalterat. "Det gör det nästan aldrig! Klart du ska gå!"
Säger hon nu trippande ut från kassadisken för att hjälpa/tvinga mig in på passet.

"menneehhh..." Sa jag medan jag funderade på vad jag skulle säga... Att jag är för svag? Pff.. ne! Istället sa jag något i stil med:
"Jaha, ja, oj... platser kvar ja.. eh.. men..."

"Ja!" Fortsatte hon enusiastiskt och peppade mig till tusen. Tills jag tillslut nästan trodde att det var min idé.

"Du drar bara kortet här. Så där" Hon drar mitt kort, och klickar snabbt in mig. Ut far en lapp. "Så, kör hårt! Skynda dig, dom sätter igång"

"Jaaaa!" Säger jag med tvekande entusiasm och går nervöst mot alla de starka kvinnorna.

Jag började med att ställa fram min bräda på fel plats. Blev ombedd att flytta mig. Visserligen av en mycket trevlig tjej som hjälpte mig. Jag log ursäktande på alla de starka människorna som jag nu istället för att stå bakom nu stod mitt i smeten av. Sen va allt igång. Ut ur högtalarna ropar en hurtig man glatt att vi ska göra i 1,5 timmar idag. "Blir ett riktigt härligt pass!"

En och En halv timme!!! Tänker jag i panik och undrar vad jag gett mig in på med alla dessa vikter i olika färger. Alla ser så redo ut. Alla ser så starka ut. 

Men jag tog mig NÄSTAN levande igenom. Imorgon väntar med stor sannorlikhet förlamning av träningsvärk. 
Blir spännande.

Det var denna dagens äventyr!
God natt! 

Vi är fina kompisar jag och Jannie.

Jag fick äran att ha en heldag med henne i måndags i en lägenhet i utkanten av Majorna. Enastående! Bilden är dessvärre inte från detta tillfälle. Det skulle ju innebära att det var varmt och sommar och att vi kunde gå med bara axlar och utan skor på fötterna. Men så var dessvärre verkligen inte fallet. Det var kallt. Men men. Bilden är härlig och kan få oss att tänka på varmare tider då vi åter får stå med bara axlar och nakna fötter!

Idag snöar det som om det inte fanns någon morgondag. Eller som om morgondagen var Julafton. FEL! Skulle vädret vilja vara så snäll att förbereda sig kraftigt för vår. Tack!

Idag har jag och Jossan lekt söndagsmorgon. Vi sov till strax innan 10 och åt sen frukost under täcket framför en film. Passande med det himla vädret.

Jag fick ett sms idag som löd ungefär...
".. jag minns att du gillar koppar med fat och vi har ett gäng som vi vill ge bort. Intresserad?..." 

Jag vet inte varför. Men jag bara gillar att jag blir associerad med koppar och fat. Dom för mig faktist av någon konstig anledning lycklig. Kanske de påminner och mormor och morfar?

Så nu skall jag gå och diska dem rena. Sen blir de sen lunch innan träning. Ciao.

Jag har internet i min dator, i min lägenhet igen efter att ha varit utan sen i somras. Känns som att världen blivit lite mer fullkomlig igen. Konstigt. Inte nog med det kom min kära Josie Jo tillbaka hem idag efter att ha varit borta i 2 veckor, och innan dess har vi nog knappt setts sen mitten av december. Livet ännu mer fullkomligt. Inte lika konstigt.

Där av kan ni räkna med lite mer uppdateringar från mitt liv. Stort grattis.

Väderrapport: Lite lätt floursnö har stilla lagt sig över de farliga isvägarna utanför mitt fönster. Skall försöka att inte låta mig luras imorgon! Det pendlar från dag till dag mellan minus och plus. Men snart, snart är det vår. Jag kom faktist på det härom dan. "snart är det vår" sa jag till mig själv. "Då kommer jag vilja plugga mer". Sen tänkte jag ett slag, och kom på att det kommer jag ju inte alls. Typiskt. Men våren får gärna komma ändå.

Så.
Det var väl dagens avtryck i cyberverkligheten. 

Kiora!