Jag spela hockey igår

Ja, nu satte ni allt i halsen. Men det gjorde jag. De öppnar upp för studenter att casual spela hockey i Oxi:s ishockey hall här kl. 23:30 på fredagkvällarna. Kul grej, random grej!
Jag som inte stått på is på 5 år (!, ja, jag vet. förskräckligt. Jag som dessutom ÄLSKAR att åka skridskor) va lite nervig. För att inte tala om dessa hockeyklubbor. Hur använder man dem?

De visa sig dock ganska snart att engelsmän tillskillnad från oss svenskar inte har samma skridskoråkningserfarenhet. Majoriten va som bambi på hal is, vilket gjorde allt väldigt kul, och prestationslöst. Jag fick grepp om åkningen tillslut, men klubban, den va bara i vägen. HUR använder man den? Mysterium, den förstör ju balansen. Ramla en gång med, så nu har jag fina blåmärken på knäna, som sig bör!

Tänkte ni ville veta detta. Varsegod, där gav jag er en bit av mitt liv.

puss.

SKRIK OCH PANIK.

Hej!
Hej och väldans massa hej på er alla där ute. Ja, det är riktigt illa med uppdateringen här på senaste. Men det är för att jag har slutspurtat in absurdum med mina studier för att igår kunna gå och lämna in skiten mina enastående, genomtänka, välformulerade uppsatser. 

Men de va då självaste vilken meckprocedur de skulle va att lämna in dem:

- 2x av varje (inga konstigheter), vardera skall ha en speciell framsida som skall fyllas i med speciella nummer och grejer. 

-Med uppsatserna skall titelansökanspappret följa med som först måste skrivas under av vår administrativt ansvariga.

(Inlägg på det. Man själv måste också skriva under det pappret en sista gång och försäkra om att uppsatserna är helt och fullt är ens egna arbete inte tagit från någon annan. Asså, att skriva på såna papper ger mig svettfläckar. Känns precis som när spårvagnskontrollanter kommer på spårvagnen. Spelar ingen roll att man har ett stämplat månadskort i handen. Känns ändå som de kommer rycka upp en ur stolen och slå en för plankning. Samma här. Känns som jag ljuger, bara att jag inte vet om det.)

Vi fortsätter.

- Pappret skrevs under. Sen skall varje x, varförsig bindas med särskilda pärmar. Men titelansökan får ABSOLUT inte bindas in i uppsatserna.

- Sen skall varje A och B x läggas ihop med Titelansökan i ett särskilt kuvert som man skall skriva sin studentidentetssiffror på, som man måste leta upp på en hemsida (snälla Nikolaj visa mig så snällt).

- Sen ska man GÅ med alla fyra kuverten, ända bort till Examinationschools som är en stor byggnad nere på High Streeet, Oxfords huvudgata. Där sker alla stora slut tentor, föreläsningar och inlämningar.

- Väl framme trängs man med ytterligare stressade studenter för att komma fram till disken där en gestapo kvinna (hon va en uber rar kvinna.. men passar bättre att säga att hon va gestapo elak) ger mig ett papper att fylla i, stämplar det och ger mig ett kvitto och tar mina uppsatser. 

Jag skyndar mig ut. Ingen lättnad här inte. Asså dessa stora universitet och dess meck. Från mitt hemtrevliga Johannelund där man casual lämnar in sina arbeten i lärarfack i receptionen till detta. Skyndade mig ut så de inte skulle hinna ikapp efter mig och berätta att jag nu blivit åtalad för plagiat och kommer brännas på bål inför hela Oxford på måndag kl.11. Möttes istället av ett dramatiskt oväder utanför, bäcksvart moln och en stark vind piskade mig hem ända tills himlen öppnades och tömde ut sitt vatten över mitt paraply. 

Dramatik.

Jag är lugnare idag.
Hur mår ni?

Good Friday


Att prata om Jesus

Igår var jag ute och promenerade i Oxfordnatten med x antal vänner. 

Efter ett tag började jag och en av vännerna att prata. Vi känner inte varandra så väl. Men vi började prata och snart stod vi där och prata om Jesus. Han känner inte Jesus. Han har en helt annan religionsbakgrund, från en helt annan del av världen vilket gjorde vårt samtal ännu mer rikt. Det är vackert, på sitt eget sätt, att få prata och berätta om Jesus för någon som vill veta, som undrar, hungrar och inte vet ut eller in. Nån som vill lära och förstå.

Man får inte alltid de tillfällena, men ibland kommer dem och himlen öppnas. Det är ett privilegium, kanske särskilt de tillfällena då man hör på personens berättelse att Jesus söker honom. Personen kan inte riktigt sätta orden på de själv, för han har inte upplevt eller tidigare kunnat identifiera honom. Så står man där och ser hur Jesus kallar på honom och så får privilegiumet att träda in i personens livshistoria, vara Jesu händer och fötter så som han kallat oss till. Om så bara för en kväll.


God natt peeps.

Tack

Tack till Honom som har gjort allt:

... Din envetna trofasthet.
... Hälsa
... Fåglar
... människor
... vårsolen glittrandes i vattendrag

Tack. Tack så innerligt mycket för allt underbart du ger.
Amen.