ett upplyst stad.
I torsdag åkte jag upp till staden där jag bodde då mina ben tillhörde ett barn, staden jag skall byta till när löven faller från träden och då regnet färgar hela världen grå. För att inte krysta efter att få de som " att låta gräset falla genom min själ" så kan jag ju även uttrycka mig förjande; jag skall flytta till hösten.
Och under de få dagarna jag va där hann jag med en del. Söka jobb, kolla två radhus, inte sova tillräckligt och så hann jag umgås med underbara gamla, gamla vänner från förr. En av dem säger inte fullt så underbart när jag kommer ut ur fyren (ett mataffär) för att möta honom.
" varför har du folkdräkt på dej"
När han sedan såg hela mig ursäktade han sig med ett skratt. Tur för honom att jag har lite självdistans. Jag erkänner såg man bara från midjan och upp kunde kan lätt tro att det var en folkdräkt. Men varför skulle jag vilja ha det på mig i 27graders stekande värme. (vill man nånsin ha folkdräkt?)
Första natten somnade jag inte fören sex, halv sju, för att jag festade? Nej! För att solen aldrig tycks gå ner i denna ständigt upplysta stad. Ovesänlig information. går vidare med lite mer.
Alla i staden tycks hellre prata med sig själva än någon annan. Alla jag gick förbi tycktes gå omkring om muttra vesänliga saker med sig själva. På fredagen va jag Bland annat inne i en livsmedelsbutik, och när jag når frysdisken hör jag en kvinna från andra sidan, prata med en klar stämma ( i mobil trodde jag) om att hon bestämde va som va gott, det va hon som bestämde de, de skulle fan ingen annan bestämma. Och så ser hon mig, hon sneglar på mig. Hennes händer håller hon gestakulerande framför sig fulla av varor hon sneglar åt mig och gormar "hur fan kan man bestämma sig för att vara lesbisk". Jag och No. vandrar på korrekt svenskt vis vidare utan en min.
Senare går vi till biblioteket, varför i hela friden gör man det en varm juni dag? Svaret är så enkelt som att vi ville koppla av med en god bok... eller så gör man inte de. Vi gick dit för att kopiera. Det kan man också fråga sig varför man gör...orka svara.
Kopieringsmaskinen hade nån mindre klok människa placerat mitt i toalett korridoren som luktade fisk och surt från ohygeniska människor i hög ålder. En man av serbisk, rysk eller nån baltisk härkomst kom gåendes och gick in i en öppen toalett. Han muttrade och gick sedan ut igen för att ställa sig framför spegeln två meter ifrån mig. Han ställde sig riktigt nära spegeln och tittade allvarigt in i sina mörka ögon, sen började han berätta saker för sig själv, på sitt språk, "dabroshka draga nebrenska, niet, nabro" , som om han berätta hemligheter.
Jag hade kopierat klart och gick stilla förbi honom, och tittade lite försiktigt på honom. Han följde mig med blicken, nära, nära spegeln samtidigt som han berätta hemligheter på sitt språk.
Jag och No. gick ännu en gång på korrekt vis vidare utan en min. Vi har de lixom medfött.
En av kvällarna träffade jag killen som kunde informera mig att den internationella klassen va ett hett tips att ta kontakt med, dels för att öva upp sin engelska. Det hade han minsann fått chansen att göra, han delade även med sig om att de brukade hållas fester under året, och det var inget ovanligt med en fest med 40 pers. Varpå han kisar drömmande mot taket,
"jag undrar om det kommer bli limbo i år igen"
(det återstår att se, jag är spänd av förväntan...)
Vi åkte hem igår, några stolar framför oss sitter en man som är så blank av yta att man skulle kunna halka på honom. Fanns inte mycket mer djup i honom än i en vattenpöl. En riktig brun utan solbimbo som dricker champange till lunch, endast, alltid.
(lite väl elakt o säga så..förlåt. men seriöst vi halka på hans platta yta hela tiden. förlåt )
hemma.
asså, hon kan vara så sjukt konstig ibland min, No.
Men jag älskar dig. Du är värd så mycket. Älskar dig som du är. Även din snea tand.
tack för en svängig helg.
mm.. tack du med men ta bort bilden för helvete hahahaha
haha.. aldrig göra den större. kom nu ihåg det jag sa om fridas mormor.
Hahahahahahhahahahhaa Noomie i ett nötskal