tillägnad dig
Jag älskar när pratar engelska, du får en sån härlig accent.
Jag älskar dina ögon, dom talar ännu fler språk.
Jag älskar när du skämtar, för jag förstår. Du är rolig.
Jag älskar när du skriver, för du gör orden till konst.
Jag älskar när du sover på morgonen för du ser ut som ett barn
Jag älskar när du säger Blaha, du gör det så klockrent.
Jag älskar dina foton, för du har sån känsla.
Jag älskar dina livsdrömmar, för du har mer drömmar än mig.
Jag älskar dina händer, dom har så mycket att säga.
Jag älskar att du är så lättretad, det blir så kul att retas.
jag avskyr när du läser, för då får jag inte vara med.
jag avkyr när du är sjuk, för då känns det som du försvinner iväg.
Flera kvällar på senaste har jag tänkt på vad jag skulle säga på din begravning om du skulle dö innan mig. Jag har bara fått för mig att du dött, flera gånger. Bara jag tänker på att du skall dö en dag..får jag tårar i ögonen. just nu får jag tårar i ögonen. Du vet hur jag ser ut.
Om jag fick möta din begravning ( det skulle jag göra om inte döden redan tagit mig) vad skulle jag säga..?
Jag skulle säga hur groteskt, smärtsamt mycket du betytt för mig. Att du varit den bästa och den närmsta vännen jag haft. Jag skulle berätta att vi brukade säga att vi va soul. För att vi delade varandras hjärtan, vi gav varandra varandras själar och hjärtan..kanske bara för en tid? Men tillräckligt för att forma hela våra liv. Jag skulle tittat på din kistat och bett om förlåtselse för de gånger jag valde att inte förstå allt det djup du är. Jag förstog dig varje gång. Jag skulle be om ursäkt för att jag inte lät dig förstå det mer, oftare. Och jag vet att du skulle förlåta mig och det skulle få mig att gråta even more. Vi älskade varandra så ömsesigt, så könslöst, så som bara två riktigt nära vänner kan göra.
Jag skulle berätta om dina konstiga sidor, för jag uppskattar dom så! Om allt konstigt du sagt, gjort, tänkt och drömt. Jag skulle i alla fall ha tänkt på dom hela natten efter jag fått reda på att du lämnat mig. Och natten efter det och natten efter det..tills jag inte hade några tårar kvar. Jag skulle gråta över allt vi delat och allt de vi inte längre hade. Jag skulle tacka Gud för gåvan du varit för mig. Jag skulle säga att jag sörjde att jag inte kunde uppmana folk att lära känna den fantastiska människan som du är..var...för att du lämnat oss.
Sen vaknar jag upp ur mina känslor som fångar mig. Jag har fått lära känna en av världens finaste kvinnor, hon är intelligent, allmänbildad och konstnär med ett trasigt hjärta som är större än så många hela hjärtan tillsammans. Du inspirerar mig.
Vi har vår historia
Och tack Jesus,
vi har en framtid att göra den längre.
Jag älskar dina ögon, dom talar ännu fler språk.
Jag älskar när du skämtar, för jag förstår. Du är rolig.
Jag älskar när du skriver, för du gör orden till konst.
Jag älskar när du sover på morgonen för du ser ut som ett barn
Jag älskar när du säger Blaha, du gör det så klockrent.
Jag älskar dina foton, för du har sån känsla.
Jag älskar dina livsdrömmar, för du har mer drömmar än mig.
Jag älskar dina händer, dom har så mycket att säga.
Jag älskar att du är så lättretad, det blir så kul att retas.
jag avskyr när du läser, för då får jag inte vara med.
jag avkyr när du är sjuk, för då känns det som du försvinner iväg.
Flera kvällar på senaste har jag tänkt på vad jag skulle säga på din begravning om du skulle dö innan mig. Jag har bara fått för mig att du dött, flera gånger. Bara jag tänker på att du skall dö en dag..får jag tårar i ögonen. just nu får jag tårar i ögonen. Du vet hur jag ser ut.
Om jag fick möta din begravning ( det skulle jag göra om inte döden redan tagit mig) vad skulle jag säga..?
Jag skulle säga hur groteskt, smärtsamt mycket du betytt för mig. Att du varit den bästa och den närmsta vännen jag haft. Jag skulle berätta att vi brukade säga att vi va soul. För att vi delade varandras hjärtan, vi gav varandra varandras själar och hjärtan..kanske bara för en tid? Men tillräckligt för att forma hela våra liv. Jag skulle tittat på din kistat och bett om förlåtselse för de gånger jag valde att inte förstå allt det djup du är. Jag förstog dig varje gång. Jag skulle be om ursäkt för att jag inte lät dig förstå det mer, oftare. Och jag vet att du skulle förlåta mig och det skulle få mig att gråta even more. Vi älskade varandra så ömsesigt, så könslöst, så som bara två riktigt nära vänner kan göra.
Jag skulle berätta om dina konstiga sidor, för jag uppskattar dom så! Om allt konstigt du sagt, gjort, tänkt och drömt. Jag skulle i alla fall ha tänkt på dom hela natten efter jag fått reda på att du lämnat mig. Och natten efter det och natten efter det..tills jag inte hade några tårar kvar. Jag skulle gråta över allt vi delat och allt de vi inte längre hade. Jag skulle tacka Gud för gåvan du varit för mig. Jag skulle säga att jag sörjde att jag inte kunde uppmana folk att lära känna den fantastiska människan som du är..var...för att du lämnat oss.
Sen vaknar jag upp ur mina känslor som fångar mig. Jag har fått lära känna en av världens finaste kvinnor, hon är intelligent, allmänbildad och konstnär med ett trasigt hjärta som är större än så många hela hjärtan tillsammans. Du inspirerar mig.
Vi har vår historia
Och tack Jesus,
vi har en framtid att göra den längre.
Kommentarer
Trackback