vänskap
För inte så länge sen så trippade jag och en väldigt nära vän ner för en av gatorna i vår stad, vi hade precis varit en kort sväng uppe i en annans väns lägenhet för att hämta nått. Vi pratade lite kort, jag vännen och hon i lägenheten om att vi får se till att ses snart och att vi tyckte så mycket om varandra. Det va allt, sen gick vi.
När jag och min vän gick där på gatan tänkte vi på flickan i lägenheten, sån fantastisk tjej, vi träffas inte så ofta som jag och den vännen jag gick med, men vi va tighta endå.
Vi visste var vi hade varandra och vår vänskap va inte beroende av att vi skulle ses var och varannan dag. Man har ju så olika sorters realtioner till så otroligt mycket olika typer av människor. man umgås mer eller mindre i olika perioder. Man har sina olika historier med dem alla och det man delar är upplevelser och erfarenheter. Men så finns det vissa av alla dessa vänner, kontakter, relationer som är såna pärlor som håller genom allt.
Såna som man bara känner att när man ses, då plockar man upp från där man lämnade varandra sist. Så coolt. Jag är välsignad med så många såna vänner.
Finns så många av er där ute som är vänner som ligger mig så varmt om hjärtat och det är så skönt att veta att även om man inte hörts på ett tag, så betyder inte det att kärleken svalnat eller omtanken trippat vidare. Jag hoppas att ni känner likadant.
(Sen finns det dom vänner som är nära för nu, som man umgås med intensivt med ett tag, men som av en eller annan anledning inte får lika stor plats i ens liv. fysiskt. Det blir krampaktigt. Man vill, vill, vill.
Kan inte viljan räcka, varför måste avståndet tiden ifrån vara ett hot. Är vår vänskap så bräcklig. Inget kommer vara som innan, sen. Men vem har sagt att det inte måste finnas kvar? Kan vi inte vara vänner som håller.)
Jag vill inte att nån av mina vänenr skall sätta sig på en termometer och gradera sin viktigthet. Jag vill inte göra så gentemot mina vänner heller. Varför blir människor så osäkra när det kommer till vänskap?
Vet inte om jag egentligen fick sagt nått..? Men men, jag bara bloggar.
När jag och min vän gick där på gatan tänkte vi på flickan i lägenheten, sån fantastisk tjej, vi träffas inte så ofta som jag och den vännen jag gick med, men vi va tighta endå.
Vi visste var vi hade varandra och vår vänskap va inte beroende av att vi skulle ses var och varannan dag. Man har ju så olika sorters realtioner till så otroligt mycket olika typer av människor. man umgås mer eller mindre i olika perioder. Man har sina olika historier med dem alla och det man delar är upplevelser och erfarenheter. Men så finns det vissa av alla dessa vänner, kontakter, relationer som är såna pärlor som håller genom allt.
Såna som man bara känner att när man ses, då plockar man upp från där man lämnade varandra sist. Så coolt. Jag är välsignad med så många såna vänner.
Finns så många av er där ute som är vänner som ligger mig så varmt om hjärtat och det är så skönt att veta att även om man inte hörts på ett tag, så betyder inte det att kärleken svalnat eller omtanken trippat vidare. Jag hoppas att ni känner likadant.
(Sen finns det dom vänner som är nära för nu, som man umgås med intensivt med ett tag, men som av en eller annan anledning inte får lika stor plats i ens liv. fysiskt. Det blir krampaktigt. Man vill, vill, vill.
Kan inte viljan räcka, varför måste avståndet tiden ifrån vara ett hot. Är vår vänskap så bräcklig. Inget kommer vara som innan, sen. Men vem har sagt att det inte måste finnas kvar? Kan vi inte vara vänner som håller.)
Jag vill inte att nån av mina vänenr skall sätta sig på en termometer och gradera sin viktigthet. Jag vill inte göra så gentemot mina vänner heller. Varför blir människor så osäkra när det kommer till vänskap?
Vet inte om jag egentligen fick sagt nått..? Men men, jag bara bloggar.
Kommentarer
Postat av: sparw
jodå det fick du.
Trackback