den valda ensamheten



Imorgon när solen går upp skall jag sätta mig i min silvriga bil. Jag skall sätta mig ensam och backa ut från vår uppfart för att köra iväg. ensam.
Imorgon väljer jag att ta några timmar för mig själv i ensamhet, eftertanke med mig själv och min skapare. Jag skall köra mig själv till vår sommarstuga bortom Göteborg, och där mitt ute i skogen med vattnet vid min sida och gräset under mina tår skall jag lyssna på mig själv, lyssna på min oro, lyssna till min stress, och lyssna till mina drömmar, lyssna på min utveckling och mina upplevelser och framför allt lyssna till min skapare.

Jag skall låta min stad vandra upp och ner längst avenyn utan att titta på den, eller ta steg vid deras sida.
Jag skall låta uteserveringarna fyllas utan att jag känner att jag missar nått. Jag skall låta andra jobba för sitt leverne, jag skall låta bilarna köra och låta livet omkring mig fortsätta.
Imorgon går mitt liv till ensamheten. Den valda ensamheten. 


När jag var en liten flicka så trodde jag att det bodde en gubbe i min mage. En gubbe som tog emot all min mat genom olika hål som ledde till magen där han bodde. Jag trodde att gubben fick ner maten i skottkärror som han sedan sorterade ut till olika delar av kroppen. 
På senaste har det kommit in mycket tankar och upplevelser till mitt medvetande och till mitt liv. Och jag ahr inte haft en chans att sortera och rensa för jag har gått på händerna. Jag trodde jag hade hittat ett nytt roligare sätt att gå på, leva på. Det va inte så stor skillnad. Men jag börjar känna att det blir för mycket blod i hjärnan och allt känns upp och ner. Måste få ner fötterna på jorden. 
Vad vill jag använda min tid till?
Lägger jag min tid på rätt saker?
Livet är För kort för att inte levas!
Jag skall sortera. Jag skall fylla mig med vision och lugn. I den valda ensamheten.


Jag har somnat. Väck mig. Jag går vidare.



   Jag minns när vi var små. Fy vad vi hade kul då. Vi hade en glad barndom allihop. Jag är tacksam för att fått dela livet med så  mycket fina människor. Vi var små en gång i en lekfull vardag. Vi är större nu. Leken är inte slut. Den är bara lite mer medveten. Vi har vår historia, låt oss skapa en framtid!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback