johanna

Jag har ett minne jag återvänder till.

Kapellet i Arthur's Pass, Nya Zeeland.
Jag sitter i bänken, och tittar bakom det enkla altarkorset där panorama fönster låter mig se vattnet som faller ner från berget som reser sig bakom det lilla kapellet. Stunden omfamnar mitt inre, som om jag vore barn på nytt. vaggar mig. Fyller mig med förundran och ett tillstånd av litenhet i en hand så mycket större än min.
Trygg. Frid. Ro. Förtröstan. Närvaro. Bekräftad. Erkänd.
Den lilla stunden mellan mig o Gud.  
Där sitter jag och fru ensamma och sjunger med spröda stämmor om att vi hos Gud finner ro och endast där.
Och trots att vi är två. så är det bara jag o Gud.
Inget annat är större, viktigare eller relevant. Inte just då.

En liten stund med Jesus
Och vad den jämnar
Och ger åt hela livet
I ny och ljus gestalt

När jag är trött av vägen
Och allt som möter mig
En liten stund med Jesus
Och allt förändrar sig.

En liten stund med Jesus
Och hjärtats oro flyr
och blicken vändes åter
från jordens små bestyr

Till livets verkligheter
de ting som ej förgås
När himlarna och jorden
av sin förvandling nås

Så giv mig, käre Herre
Ja, giv mig ofta då
En liten stund med Jesus
I hemmets tysta vrå

Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
En evighet med Jesus
och allt, ja, allt är gott.