johanna

Jag drömde inatt.

Allt var väldigt hysteriskt, med tvära kast, starka färger och gälla röster. 

Jag drömde att jag skulle gifta mig, helt plötsligt bara så där med en av mina kompisar. Jag bodde i en minibuss och det var konstant natt. Jag hade köpt en bröllopsklänning som jag fick prova i ett parkeringhus. Den var för stor och för liten, hur nu det går ihop. Men allt går tydligen ihop och inte ihop i drömmar. Den var för stor framtill och för tight bak på ryggen.  Bröllopet skulle vara dagen efter och alla var så exalterade och glada
"tänk att du skall gifta dig".
Ja tänka sig tänkte jag!
Bara några inbjudningskort var utskickade om ens de, jag hade inet skickat ut dom.

Och så helt plötsligt befinner jag mig på nån form av "de båda familjerna träffas" middag. Och min blivandes mamma/faster pratar med hög, vänlig men extremt gäll stämma om att kusiner egentligen ville fixa med spex och allt som skulle göras inför bröllopet men att jag envisades att hålla i alla trådar.
"Ja kusinerna vill ju Såå gärna hjälpa till. Men inte det inte, Johanna hon är ju så rolig, skall alltid hålla i allt. Men du vet de, kusinerna hjälper gärna till! "  
Och jag sitter där förbryllad och kan fortfarande inte förstå att det är jag som skall gifta mig, och försöker få kontakt med min blivande man för att få bekräfatat om de e vi som skall gifta oss, men han tittar ner i maten och ler i åsynen av all den goda mat och bara äter och tittar leende upp på sin pratglada Faster/mamma. 

Och sen är vi plötsligt påväg till kyrkan och jag får panik för vi har ju inte övat på hur vi skall gå in och vilka sånger vi skall ha. Och jag som vill att pappa skall lämna över mig. Men pappa vet väl inte ens om att jag skall gifta mig?

Det är skönt när drömmar tar slut.