inlägg
Igår drömde jag att jag kom tillbaka till elevhemmet på heidenstamstorg och KAOS hade utbrytit. I varje rum hade ca. 6-7 st flyttat in och folk var överallt och hade fyllt rummen med sängar. För att fira sitt nya hem hade balloger och serpentiner hängts upp i hela taket och täckt HELA väggarna längst med den annars sjukhusvita korridoren. Ut i korridoren hade man även ställt en 2 sitts soffa i flanell som stod med jämna mellanrum som fick agera - jag citerar- hinder.
Why not?
Jag får panik då jag inser att jag är överväktare och jag kommer få skit när vi bryter mot alla brandregler i världen. Jag försöker få kontakt med folket som nonchalant hälsar på mig och börjar skutta runt i rummen istället. De rynkar ögonbrynen och undrar vem jag är.
Plötsligt ligger det en stor balkong i utanför köket, fylld med folk. Jag försöker få folks uppmärksamhet när ingen vill hälsa för att få dem att rensa ut korridoren. Alla sneglar bara på mig och fnyser. Till sist får jag dem att hålla käften och skäller ut dom efter noter, och får till svar. "Vem är du att säga till oss vad vi skall göra?"
De är skönt när man inser att man BARA har drömt.
Solen skiner ute och det är redan onsdag. Jag har aningen separationsångest. Att ha ett liv i Göteborg och Uppsala kan göra en galet kluven. Galet Kluven. Söndag morgon bär det av uppåt igen.
Det har varit en innehållsrik och bra sommar. Men hade önskat att den var lite lite längre..
måste äta, ska snart iväg och repa inför fredagens OMG. Saronkyrkan Göteborg 20.00.
bara att komma.