johanna

Det bor en maskros i mig
Men inte som den som gul och rak står vid vägens kant
Utan som maskrosens stjälk som klippts av och lagts i varmt vatten
Gör att jag krusar mig och knusslas ihop
Och det som en gång var rakt och tydligt blir krokigt och krångligt
Nej det är inte skönhet, det är slaveri

Det bekymrar inte Dig, Du ger inte upp. Aldrig.
Du ser inte mig som en hård gren, hård och krokig gren fast i sin form
Det krokiga rätar Du ut och låter det åter blomma.
igen. igen och igen.

Trots att det varma vattnet gång på gång krusar och knusslar mitt inre

Du gör Allt nytt.
Igen. igen och igen.