Stenkoll.

Förr hade jag alla svar.
Jag hade kartan.
Jag visste vart vägen gick.
Jag visste allt om mig själv. Jag visste allt om mänskligheten.
Jag visste vad sorg var.
Jag visste vad kärlek var.
Jag förstod innebörden av det mesta.
Förr hade jag alla svar.

Trodde jag.

Jag börjar märka att livet ödmjukar än i takt med
att alla de där svaren nyanseras.

Så mycket vet jag i alla fall.

- j


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback