Friday
Gick upp snortidigt för att vara på Wycliffe Hall (Mitt college) strax efter 8. Där började vi dagen med en mindre gudstjänst, lite lovsång och bön och rektorn predikade sedan. Han predikade väldigt politiskt inkorrekt, på ett bra sätt. Han hade inte svårt att säga vad han tyckte om både det ena och det andra. Jag blev lite full i skratt och funderade sedan över om vi är så frispråkiga från predikstolen på Jlund, tror inte det. Passar sig inte riktigt. Annars påminner Wycliffe en del om Jlund faktist. Mentaliteten och hur man värdesätter att Jesus och Ordet är i centrum, det är ganska eller väldigt lågkyrkligt och att vårda sin egen relation till Herren. De va några av strängarna som rektorn slog an på vår session "A vision for ministry" för alla nya studenter. Därefter var det kaffe och det drack jag snabbt innan jag gick. Ja, jag gick. Inte för att de va dåligt, tvärt om, men för att jag skulle åla, nej åka till Sverige.
Ganska gött att få timmarna på bussen innan flyget och bara smälta lite alla intryck man fått i veckan. Blir alltid så mycket när man är helt ny på ett ställe. Sen planet då, satte mig och up and away, planet flög så fint så fint tills vi skulle landa. Vi skulle just typ ner med hjulen bara (Köndes det som) när planet svärvänder uppåt. En kvinna bakom mig får panik och börjar hyperventilera. Efter för lång tid berättar piloten att det varit för dimmigt för oss att kunna landa, och landvetter var lika illa så istället skulle han köra oss till Skavsta, STOCKHOLM!!! Så inte värt!!
Många suckar hördes på planet, fast egentligen blev jag mest tacksam att bara få landa tryggt och säkert.
Mycket tankar som börjar snurra när planet tvärvänder, bara sådär så kickar det igång. "Om nått skulle hända, är jag redo för att dö?" De där gamla "väckelsetankarna" som de kallas dyker upp. "Har jag det rätt ställt med Gud?" Va samma grej för några veckor sen då jag och min mamma krocka med en annan bil. Olyckan var inte särskilt allvarlig egentligen, men tillräckligt för att de där tankarna ska kicka igång. "Men tänk om, och hur har jag det i så fall med Gud?" Man inser hur skört livet är, och hur fort det egentligen, helt oprovocerat kan tas ifrån än. Nyttig insikt, jag blir tacksam. Livet är inget man skall ta för givet.
I alla fall, Ryanair va snälla nog att ordna ersättningsbussar åt oss och det blev till att tuffa ner genom landet via buss, kom hem någon gång efter 03:00, härligt mör. SÖMN!
Ganska gött att få timmarna på bussen innan flyget och bara smälta lite alla intryck man fått i veckan. Blir alltid så mycket när man är helt ny på ett ställe. Sen planet då, satte mig och up and away, planet flög så fint så fint tills vi skulle landa. Vi skulle just typ ner med hjulen bara (Köndes det som) när planet svärvänder uppåt. En kvinna bakom mig får panik och börjar hyperventilera. Efter för lång tid berättar piloten att det varit för dimmigt för oss att kunna landa, och landvetter var lika illa så istället skulle han köra oss till Skavsta, STOCKHOLM!!! Så inte värt!!
Många suckar hördes på planet, fast egentligen blev jag mest tacksam att bara få landa tryggt och säkert.
Mycket tankar som börjar snurra när planet tvärvänder, bara sådär så kickar det igång. "Om nått skulle hända, är jag redo för att dö?" De där gamla "väckelsetankarna" som de kallas dyker upp. "Har jag det rätt ställt med Gud?" Va samma grej för några veckor sen då jag och min mamma krocka med en annan bil. Olyckan var inte särskilt allvarlig egentligen, men tillräckligt för att de där tankarna ska kicka igång. "Men tänk om, och hur har jag det i så fall med Gud?" Man inser hur skört livet är, och hur fort det egentligen, helt oprovocerat kan tas ifrån än. Nyttig insikt, jag blir tacksam. Livet är inget man skall ta för givet.
I alla fall, Ryanair va snälla nog att ordna ersättningsbussar åt oss och det blev till att tuffa ner genom landet via buss, kom hem någon gång efter 03:00, härligt mör. SÖMN!
Kommentarer
Trackback