Glädje!
Det regnar i Oxford idag, älskar det. Det har varit så soligt och fint så länge så det är mysigt med höstregn (kommer la jag tycka i en vecka eller så. Haha!!) Idag är en glädjens segerdag, såna dagar gillar vi.
1. Jag var påväg ner för trappan för att gå till wycliffe och hämta böcker. Husets post brukar läggas längst ner i trappan, och jag brukar alltid hoppas att de ligger ett brev till mig där, vilket det aldrig gör. Även idag låg det ett brev i trappan, jag sucka och tänkte, "åh, tänk om det kunde vara till mig." Böjde mig ner för att läsa vem det var till. 
Sann glädje att läsa handskrivet brev på svenska. Kärlek det. Tack Anna Laago.
2. Jag har precis fyllt i The Long Essay title Form för mina 2 första uppsatser! Man måste nämligen lämna in en titelansökan till en kommite som sedan godkänner, ändrar eller avslår. Brukar tydligen inte vara några svårigheter dock. Så de skall jag lämna in first thing tomorrow morning!
Vad som är ännu mer glädjande är att jag skiter i att skriva om kontextuell teologi. Tror jag nämnt det för er att jag varit inne på det. SÅ vansinnigt tråkigt. Jätteviktigt, intressant och allt sånt. Men boring. Så kände jag bara såhär "Nä, detta vill jag inte skriva om. Jag kommer inte kunna peppa mig själv till att skriva om det. Lika bra att jag väljer något jag vill skriva om." Mailade min handledare för första uppsatsen för att bolla om jag kunde skriva en annan typ av uppsats och kolla om mina ideér va good enough för att skriva en uppsats. Han blev genast jätte intresserad och tyckte det var en jätte intressant idé. Så då kändes det ännu bättre. Titlarna blev i alla fall:
"What similarities and differences exists between mission-shaped church, Purpose Driven Church and David Yonggi Cho's model for Church Growth"
"The significans of deliverance in the advancing of the Church"
Så nu är det bara att köra så att det ryker! Första skall vara klar till Jul, det hoppas jag innerligt på!
3. Har haft cirkelträning med "roddarna" idag, i vårt klubbhus. HerreJesusKristus vad tungt det var. Hade ätit alldeles för lite proteiner innan. Mina ben alltså, jag undrar helt seriöst om jag kommer kunna gå i trappor imorgon. Bra träning dock, de kör sån 1-2 ggr i veckan. Glädjande dock var att det visa sig vara 1 norsksvensk och 1 norska med i gruppen som träna idag. Jätte kul. De berätta att det finns en skandinavisk klubb/societie/gäng här i oxford. Så skall kanske dra dit någon dag :).
4. Gick efter träning och dusch för att skriva min exeges till måndag. Satte mig på mc donalds som typ va enda stället som inte var helt överbelamrat med folk. (Gillar att ha lite ljud kring mig). Men hann inte ens ta upp böckerna innan en stenhög man med en blåtira över ena ögat satte sig mitt emot mig och börja prata. Jag hann inte säga så mkt, han pratade på, va mest bara att lyssna. Ibland kunde vi prata, exempelvis då vi gemensamt letade efter bra ord på p. Han tyckte nämligen att de bästa orden börjar på p :). Men i övrigt va han så himla hög så va som sagt mest att sitta och lyssna på hans berättelser, tankar och allt. Man undrar hur människor hamnar där de hamnar alltså. Gör så ont i hjärtat. Vissa har verkligen såna liv bakom sig alltså, och så många kommer inte ur sina mörka spiraler. Det är en så oerhört trasig värld vi lever i många gånger.
När han sedan lämnade och jag gick hem så tänkte jag på Jesus, att han verkligen inte är snofsig av sig om ni förstår vad jag menar. Älskar hela grejen med att Gud genom Jesus blev som en av oss, gick runt som en människa mitt bland all denna misär och trasighet, all längtan och besvikelse. Han gick inte med högt huvud, präktig och sväva över marken. Han byggde inte ett palats åt sig själv och gjorde sig riktigt, riktigt rik. Han tjänade istället. Han fanns där mitt i människors liv liksom. Prata med dem som ingen ville prata med, tog i dem som ingen ville ta i. Och dessutom gjorde han skillnad. Helade sjuka, samtalade och undervisade. Vilken fantastisk Gud.
Jag funderar ibland på vad som hände inom Jesus när han hängde på korset, när han dog för alla synder. Har tänkt massa på det de senaste. Jag tänker mig att all ondska flaschade som framför hans ögon och att han verkligen kände det i hela kroppen. Alla krig, allt dödande, mördande. Alla våldtäkter, all utfrysning, all rasism och fattigdom all girighet. Alla lögner och alla svek. Vilket fruktansvärd börda att bära. Så kan jag bli helt tagen och slut av att se fattigdom, eller berättelser om våldtäkter. Han bar alltihop! Genom hans sår blir vi helade står det i Jesaja(gamla testamentet)... märkligt. tacksam. Jag vill tro att ingen människa kan falla så djupt att den är bortom Jesu räddning. Jag vill tro att ingen människa kan bli så sårad att Gud inte kan hela det igen. Har verkligen mött människors som gått igenom HELVETET på jorden. Som prövat ALLT, men aldrig kommit ur, men som i mötet med Jesus "kommit till liv" igen och med tiden blivit helade i själen. Det är så märkligt och mäktigt att se. Det vill jag se mer av :).
Det var dagens glädjeämnen.