Vecka 4
Hej,
Idag börjar vecka 4 i Michaelmas term. Vädret har varit grått men milt. Igår hölls som vanligt 3 söndagsgudstjänster i St. Aldates. På grund av Joannas död så hade helt ändrat om tema och allt. Simon Ponsonby, höll gråtandes en fantastisk predikan om att inte förstå varför så mycket ont som kan hända goda människor, om hopp i lidandet och ett evigt liv med Jesus för dem som tror på honom. Fantastisk predikan, den har inte kommit ut på hemsidan än. Men när den gör det kan jag varmt rekommendera den. Finns här. Jag är så fascinerad av att se hur de har hanterat detta, för det har verkligen varit så i chock, särskilt ledarskapet. Men de va så öppna med det i gudstjänsterna. Så fantastiskt att se en av lovsångsledarna som stod Jo väldigt nära, stå och leda lovsång med sina vänner, med tårarna rinnande. Blir ett sånt statement att om att man lovsjunga i både glädje och sorg. Det måste inte vara glattigt och på topp. Ingen tvinga henne att vara med och leda, men hon valde det. Eller att Simon kan stå med tårarna rinnande och säga att han inte kan förstår hur hans vän kunde få dö bara sådär. Men att han ändå tror att Gud är god, och att han har ett hopp i att en dag få leva med Gud in i evigheten. På grund av att Jesus uppstod, så har han vunnit över döden. Och att de säger det helt okrystat. Föredömligt så de förslår.
Så, vi tar de varsamt här.
Idag har jag hållt min exeges i preaching class, på engelska. Det gick, jag gjorde det, även om det var lite stakigt ibland. Men jag gjorde det. Klapp på axeln för mitt mod.
För övrigt är de så komiskt på nått sätt att John Lennox har ett fack på Wycliffe, på nått sätt känns han som en låtsas människa i mitt huvud. Men han går liksom runt här. Priviligerat!
Eftermiddagen spenderade jag på ett café på High Street och läste. Gillar miljön av folk i lagom rörelse runt sig.
Snart är det dags att gå och sova, ska bli så skönt. Innan dess bjuder jag på bakgrundsbilden på min mobil som alltid gör mig lika glad. En av mina fina bröder. Tänk att få ha 3 så himla fina bröder som jag har. Så himla tacksam för det!
Får mig att sakna mitt långa hår dessutom. Med de djupa orden sätter jag punkt för mig. Hej.
Idag börjar vecka 4 i Michaelmas term. Vädret har varit grått men milt. Igår hölls som vanligt 3 söndagsgudstjänster i St. Aldates. På grund av Joannas död så hade helt ändrat om tema och allt. Simon Ponsonby, höll gråtandes en fantastisk predikan om att inte förstå varför så mycket ont som kan hända goda människor, om hopp i lidandet och ett evigt liv med Jesus för dem som tror på honom. Fantastisk predikan, den har inte kommit ut på hemsidan än. Men när den gör det kan jag varmt rekommendera den. Finns här. Jag är så fascinerad av att se hur de har hanterat detta, för det har verkligen varit så i chock, särskilt ledarskapet. Men de va så öppna med det i gudstjänsterna. Så fantastiskt att se en av lovsångsledarna som stod Jo väldigt nära, stå och leda lovsång med sina vänner, med tårarna rinnande. Blir ett sånt statement att om att man lovsjunga i både glädje och sorg. Det måste inte vara glattigt och på topp. Ingen tvinga henne att vara med och leda, men hon valde det. Eller att Simon kan stå med tårarna rinnande och säga att han inte kan förstår hur hans vän kunde få dö bara sådär. Men att han ändå tror att Gud är god, och att han har ett hopp i att en dag få leva med Gud in i evigheten. På grund av att Jesus uppstod, så har han vunnit över döden. Och att de säger det helt okrystat. Föredömligt så de förslår.
Så, vi tar de varsamt här.
Idag har jag hållt min exeges i preaching class, på engelska. Det gick, jag gjorde det, även om det var lite stakigt ibland. Men jag gjorde det. Klapp på axeln för mitt mod.
För övrigt är de så komiskt på nått sätt att John Lennox har ett fack på Wycliffe, på nått sätt känns han som en låtsas människa i mitt huvud. Men han går liksom runt här. Priviligerat!
Eftermiddagen spenderade jag på ett café på High Street och läste. Gillar miljön av folk i lagom rörelse runt sig.
Snart är det dags att gå och sova, ska bli så skönt. Innan dess bjuder jag på bakgrundsbilden på min mobil som alltid gör mig lika glad. En av mina fina bröder. Tänk att få ha 3 så himla fina bröder som jag har. Så himla tacksam för det!
Får mig att sakna mitt långa hår dessutom. Med de djupa orden sätter jag punkt för mig. Hej.
Kommentarer
Trackback