Det du har gjort för en av dessa mina minsta...
Det är något särskilt när man får sitta en hel kväll med de våra "tilltufsade" (för att använda bästa Carl-Erik Sahlberg präst i St. Clarakyrkas ord) vänner i samhället. Det är okonstlat, livsnära och befriande opretatiöst!
.
Jag älskar det! Visst, det är inte bara mys, skratt och glädje hela tiden. Tvärt om. Det är mycket sår, traskiga relationer och onda spiraler som ständigt kravlar sig in i deras liv. Det gör ju givetvis ont att ibland bara stå där hjälplös bredvid och kanske bara kunna erbjuda ett öra och sällskap. Men det är ändå så vansinnigt meningsfullt och perspektiv givande.
.
Tror inte socialt arbete är Allt kyrkan skall göra. Det var Inte det Enda Jesus gjorde. Men det är då sannerligen en sak vi skall göra.
.
Det är något särskilt när kyrkan sträcker sig ut till dessa våra tilltufsade. Med mat och kläder. När vi ger dem som inte har en röst en röst. En tröstande axel att luta mot och ett stöd igenom dödskuggans dal med en kärlek starkare än världen. När vi med små steg får gå med på förlåtelsen väg, på helandes väg. När vi får vara familj med dem som ingen familj har. Där blir Guds rike inte längre ett begrepp utan en verklighet, inte längre en ide utan något handfast. För där mitt ibland dem står Han, går Han. "Det du har gjort för en av dessa mina minsta. Det har du gjort för mig" säger han själv. Så djupt identifierar Han sig med dessa...
Kommentarer
Trackback