Ojsan, ojsan
Hej vänner.
En vän sa precis till mig att han följer min blogg, vilket fick mig att inse- gode gud, jag har jag har ju inte bloggat på, ja, jag vet inte hur länge. För länge. Förlåt vänner!
Låt mig uppdatera er om min lite vardag.
Mina uppsatser är som sagt inlämnade för slakt. Avgudar inte slutprodukten, men jag håller alla tummar, ber alla böner och vill bara bli godkänd. Vi pratade om de i min hemgrupp härom veckan, hur man bara sänker sina mål när man kommer till Oxford. Tidigare ville man få bra betyg, klara sig snyggt. Så kommer man in här, och allt man svettas och hoppas på är att få godkänt. Bara klara sig. Pressen flåsar en i nacken och väser i örat för att tala om för en var man pluggar. Tack pressstress, jag behöver inte bli påmind!
Men jag är enormt välsignad som fått göra detta år. Vilken välsignelse, vilket privilegium, vilken erfarenhet. Få förunnad. Jag tackar min fina Gud.
Eftersom allt examinationsarbete är inlämnad är denna termin - trinity term- väldigt mycket mer relaxed. Vilket jag gillar starkt! Jag går på lite föreläsningar, har nått seminiarium här och där, får mer tid till kyrkan och vänner. Tid för att förbereda mig för hemkomst och en framtid som kommer rusande emot mig. Med massiva kliv kommer den. Smått skrämmande. Men mest orealistiskt. Bara för att jag är i ett annat land känns allt annat långt borta.
Nästa vecka kommer mamma hit. Mamma, mamma. Ska bli så mysigt. Hon och jag och ett vårig Oxford. FÖRHOPPNINGSVIS har den förjodade syndafloden slutat regna ner över oss by then. (Har regnat typ nonstop i 2-3 veckor nu).
Hur mår ni?
En vän sa precis till mig att han följer min blogg, vilket fick mig att inse- gode gud, jag har jag har ju inte bloggat på, ja, jag vet inte hur länge. För länge. Förlåt vänner!
Låt mig uppdatera er om min lite vardag.
Mina uppsatser är som sagt inlämnade för slakt. Avgudar inte slutprodukten, men jag håller alla tummar, ber alla böner och vill bara bli godkänd. Vi pratade om de i min hemgrupp härom veckan, hur man bara sänker sina mål när man kommer till Oxford. Tidigare ville man få bra betyg, klara sig snyggt. Så kommer man in här, och allt man svettas och hoppas på är att få godkänt. Bara klara sig. Pressen flåsar en i nacken och väser i örat för att tala om för en var man pluggar. Tack pressstress, jag behöver inte bli påmind!
Men jag är enormt välsignad som fått göra detta år. Vilken välsignelse, vilket privilegium, vilken erfarenhet. Få förunnad. Jag tackar min fina Gud.
Eftersom allt examinationsarbete är inlämnad är denna termin - trinity term- väldigt mycket mer relaxed. Vilket jag gillar starkt! Jag går på lite föreläsningar, har nått seminiarium här och där, får mer tid till kyrkan och vänner. Tid för att förbereda mig för hemkomst och en framtid som kommer rusande emot mig. Med massiva kliv kommer den. Smått skrämmande. Men mest orealistiskt. Bara för att jag är i ett annat land känns allt annat långt borta.
Nästa vecka kommer mamma hit. Mamma, mamma. Ska bli så mysigt. Hon och jag och ett vårig Oxford. FÖRHOPPNINGSVIS har den förjodade syndafloden slutat regna ner över oss by then. (Har regnat typ nonstop i 2-3 veckor nu).
Hur mår ni?
Kommentarer
Postat av: DT
Kul att du inte avgudar din uppsats låt den bli ett brännoffer som behagar Gud :)
Postat av: jibbs
Bra ide!!
Trackback