Matpaus och tragik
Hej,
Sitter och försöker skriva ihop en exeges till på måndag. Men har nu pausat för matintag och passar på att blogga lite kort. Kräver inte lika mkt hjärnaktivitet :).
Idag hade Amy som gör ordning frukosten på mornarna bestämt sig för att göra american pancaces och utmanade alla att ha på sig roliga hattar. Jag gick all in och gjorde min egen. Lyckades vinna några skratt på den. Va kanske lite väl satsig, hahaha...
(Det skall föreställa en gigantisk kaffekopp, med en liten gubbe som försöker dricka dropparna från kaffet som spillt över.)
Blev en sjukt trevlig frukost, alla gick runt och va så glada så. Tänk vad lite hattar och pannkakor kan göra :).
Jag förstår att ni sitter spända och undrar över om jag har någon träningsvärk idag. På det kan jag svara med ett rungande JA! Det är inte riktigt lika illa som när jag va på skrivstångspasset från hel***. Det kan ni läsa om här. Då värkte armarna i typ 2 veckor efteråt. Men mina ben är så möra idag va, tar hundra år att ta mig upp och ner för trapporna, dessutom har benen gjort ondare och ondare ju mer timmarna gått. Misstänker enorma träningsvärks tag imorgon. Härligt!
Varit på Wycliffe idag på föreläsning och sjungit på fredagsexpostion (bibelutläggning), det var spännande. För jag kunde inte texten. Han som höll i de kan sjunga as bra, men han ba', "du får sjunga den". Så stämde inte texten i sångboken, så jag stog med ryggen halvt mot församlingen och sjöng från powerpointen. Men det gick så bra så, kändes gött att tillföra något.
Efter det gick jag en omväg hem genom en av parkerna.Bra sätt att tänka.
Vid 4 hade jag ett fint pastoralt skype möte med Nomes, min älskade Nomes. Det var fint. Är så stolt över allt bra hon gör och är.
Ikväll skulle jag egentligen på en tjejmiddag med några som bor där jag bor och några från St. Aldates, men den blev i sista minuten inställd. En annan tjej som jobbar i St. Aldates dog nämligen idag i en cykelolycka, vansinnigt tragiskt. Jag kände inte henne, har bara hunnit hälsa på henne tror jag. Hon var alldeles, alldeles för ung för att dö. Så vansinnigt oförståelsigt, orättvist, sorligt och djupt tragiskt. Därav blev middagen inställd. Tröst är dock att hon är hos Herren nu. Be gärna för hennes familj och vänner.
Istället för middag har jag välbehövligt nog spenderat kvällen med bibelkommentar och försöker strukturera upp min exeges. Detta måste jag nu återgå till.
Vid denna tid om en vecka har jag en hel drös Johannelundare här på besök! Det ser jag fram emot!
Kärlek till er alla.